Kapten med laganda

Den första augusti landade Byron Ritchie med familj i Örnsköldsvik. Senast bakom sig har han fyra framgångsrika säsonger i Bern. Närmast framför sig har han två år i staden som redan känns som hemma sedan förra omgången i Modo, säsongen 2010/2011, då Byron sköt 23 mål och svarade för 21 assist på 53 spelade matcher.

Den 38åriga forwarden föll för sporten redan när hans pappa tog med honom att åka skidskor i tvåårsåldern.
– Det är klart att jag testade annat också, men min stora kärlek var alltid hockeyn och vi höll på hela tiden. Spelade vi inte på is så var det gårdsplanen eller vägen som fick agera rink. Jag tror det är därför jag älskar att vara här i Örnsköldsvik så mycket – det är ganska likt, säger Byron och berättar att hans egna barn nu spelar på liknande sätt i villaområdet i nygamla bostadsorten.
– Vi hade så kul – alla mina bästa kompisar spelade i samma lag som jag. När jag var sexton flyttade jag fjorton timmars bilfärd hemifrån för att spela hockey och jag blev draftad till NHL när jag just fyllde 18. Sen har tiden gått fort.

Under lockouten 2004 sökte Byron sig till Sverige, genom en svensk vän i NHL. Resultatet blev spel för Rögle BK och en stor vinst – under tiden i Sverige träffade Byron nämligen kärleken i form av Maria Johansson som senare blev hans fru och som följt med honom i hans kringflackande liv.
– Det är förmodligen svårare för familjen än för spelarna. Som spelare har du alltid lagkamraterna och stadga och stabilitet i och med att du vet vad du ska göra. De andra i familjen måste skapa någonting nytt varje gång. Barnen måste byta skolor, lära sig nya språk och få nya kompisar. De måste få en riktig barndom också, det var därför vi kände att om vi skulle vidare efter Bern så ville vi komma hit till Örnsköldsvik. Barnen älskar att vara här och det gör vi också, säger Byron och fortsätter.

– Jag älskade att spela i Modo från första början. I Sverige när man växer upp präglas man att älska hemmaklubben på orten, så är det inte riktigt i Kanada. Där blir det inte samma kärlek och stämning som här. Jag känner stor stolthet när jag har på mig Modotröjan.
Modotröjan som nu i höst dessutom kommer att prydas av ett ”C” för captain. En roll Byron haft tidigare och som han känner sig ärad att få ta på sig igen.
– Jag tror på att jobba hårt och tävla hårt och även om jag kan vara verbal vill jag helst leda genom att vara en god förebild. Det är lätt att säga en sak, men mycket viktigare att göra det.
– Skröder är den enda som är kvar sedan sist jag var här, men alla killarna i laget är kanontrevliga. Det är viktigt när du bygger ett tight lag. Vi har många nya spelare och många som inte spelat i SHL tidigare. Det viktigaste är att få alla att spela som ett lag och inte gå iväg och göra sin egen grej – det är då vi verkar få problem.