– Det är inte bara vegetationen som är hotad, även insekter och fjärilar som är kopplade till våra ängsväxter riskerar att försvinna när lupinerna breder ut sig, säger Per Sander på Länsstyrelsen Västernorrland, till Örnsköldsviks allehanda.
I slutet av 1800-talet kom Lupinen från Nordamerika till Sverige, och blev snabbt en populär trädgårdsväxt. De sprider sig dock snabbt och blir för varje år fler och fler. Deras djupgående rötter gör att de är svåra att bekämpa då de kan komma tillbaka efter att regelbundet ha blivit avklippta under flera år.
– Vi håller just nu på att fundera på olika sätt att bli av med lupinerna. Ett alternativ skulle kunna vara att lägga plastpresenningar i vägrenarna och på så sätt kväva bort dem. Men det finns inga ekonomiska resurser för att göra detta i någon större utsträckning, utan vi fokuserar på naturvärden där ängsfloran hotas, säger Per Sander.
Spridningen beror främst på privatpersoners planteringar, men även Trafikverket har ett finger med i spelet. Fröna plockas lätt upp under deras arbete och tar fäste på fler ställen. Trafikverket förnekar inte att deras arbete kan sprida lupinfrön.
– Det skulle kosta oerhörda pengar att rensa jordmassorna från invasiva växtarter, så det är klart att det följer med sådant när jord transporteras från en plats till en annan, säger Monika Näslund, presskommunikatör på Trafikverket, till Örnsköldsviks allehanda.
Blommorna är även farliga för djur som hästar, kor, får och grisar. Äter djuren lupinfrön kan det leta till akut lupinförgiftning, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Detta på grund av det giftiga ämnet alkaloider som finns i fröna. Djuren brukar själva undvika växter som innehåller ämnet på grund av den bittra smaken, men kan enligt SVA kan vissa individer utveckla ett beroende av växten trots att de blir förgiftade. Lupinförgiftning går dock att behandlas, men då de alkaloida substanserna påverkar det centrala nervsystemet är det få drabbade djur som återhämtar sig fullt ut.