Jag vill berätta om min psykiska sjukdom/åkomma Tvångssyndrom/tvångshandlingar som består av att jag planerar och skriver lappar och listor i onormal omfattning.
Jag vill berätta för att kanske öka förståelsen för min omgivning, men också för att jag inte längre är rädd för att vara öppen med mitt planerande och skrivande, och jag vill berätta även för att kunna lätta lite på min börda.
Ibland gömmer jag undan alla mina papper och planeringar när vi får besök, men ibland orkar jag inte gömma dem och dölja mitt "handikapp". Jag kan ibland ta illa upp om någon påpekar att jag planerar och skriver för mycket, men om jag själv pratar om det innan någon hunnit påpeka något, så känns det inte lika jobbigt.
Jag vill också berätta om mitt tvångssyndrom eftersom jag inte vet hur vanligt denna form av tvångshandlingar är, känner inte till någon annan som har det, och jag vill uppmärksamma att denna psykiska åkomma/ denna form av tvångshandling finns. Det är säkert fler än jag som har denna åkomma, och jag vill göra det lättare för dem, genom att berätta min historia och få dem att känna att de inte är ensamma om att ha detta problem!
Mitt tvångssyndrom, planerandet och skrivandet, beror på att jag hade en traumatisk barndom och ungdom med svårt alkoholiserade föräldrar, som innebar att jag fick ta hand om mina småsyskon och om hemmet, när mina äldre syskon flyttat hemifrån.
Det ledde till att jag fick ett onormalt kontrollbehov, som i sin tur ledde till att jag började planera och skriva lappar och listor i onormal mängd, och det började i vuxen ålder när jag flyttade hemifrån.
Det började lite smått med att jag skrev listor på vad som skulle handlas, och enkla att-göra-listor på vad som t.ex skulle göras inför jul och advent (stryka och byta gardiner och dukar, advents-och julpynta, baka, städa, handla julklappar m.m), men eskalerade mer och mer.
Planerandet och skrivandet eskalerade än mer och som värst när jag blev änka mars 2002, och därmed ensamstående med en då 9-årig dotter och jag blev ensam ansvarig över dottern, hemmet/hushållet, hushållshandlingar/post, myndighetskontakter m.m. Det blev en väldigt turbulent och jobbig tid, då det var dödsfall, bouppteckning, begravning, sökning av lägenhet, flytt-packning och flytt från hus till lägenhet, från slutet på mars till början av juni det året. Jag fick dock väldigt god hjälp av släkt och vänner med allt, men det tog ju av förklarliga skäl väldigt hårt på mina krafter, och ledde till att jag även drabbades av en annan psykisk sjukdom som kallas posttraumatisk stressyndrom.
Var ju därför sjukskriven en längre tid p.g.a det och för att orka med att ta ansvar för och ta hand om allt, och för att bygga upp ett nytt liv tillsammans med dottern.
Har även varit sjukskriven till och från under längre perioder vid senare tillfällen, bl.a p.g.a mitt tvångssyndrom.
Jag har under alla år, både innan och efter att jag blev änka, hankat mig fram med vikariat och tidsbegränsade anställningar. Jag har aldrig haft en tillsvidare-anställning. Jag har jobbat inom kontor, lager och på loppis/Second Hand/Bistånds-center.
Har även varit arbetslös till och från under mitt liv. Det har varit mycket utredningar på af och har fått hjälp via af att hitta arbeten som är anpassade efter mig, eftersom jag haft och har både psykiska och fysiska hinder som gör att jag inte kan jobba med vad som helst.
Alla tråkiga händelser i mitt liv har ju lett till att jag fått mycket psykiska problem, som tvångssyndromet, posttraumatiska stressyndromet, ångest , oro och stress-känslighet, samt fysiska problem som bl.a magbesvär. Min magsäck opererades bort helt 1986 p.g.a en tumör i magsäcken, och det gör att jag måste" tömma" magen (gå på toa) väldigt ofta (och väldigt snabbt ibland). Det gör att jag blivit väldigt mager och fått dålig muskulatur, eftersom jag inte kan gå upp i vikt. Magproblemen gör ju också att jag måste ha ett jobb/arbetsuppgifter som tillåter att jag kan gå på toa när jag behöver det. Det skulle ju t.ex vara omöjligt för mig att jobba som buss-chaufför!
De två senaste anställningarna jag hade var jättebra anpassade efter mina hinder, men jag fick tyvärr ej vara kvar där p.g.a personalindragningar/företagens dåliga ekonomi.
Alla perioder och turer med arbetslöshet och sjukskrivningar har ju inneburit otaliga utredningar, möten och telefonsamtal med arbetsförmedlingen, försäkringskassan, läkare, a-kassan och en massa andra myndigheter, och det i sin tur har ju lett till och förvärrat mitt planerande och skrivande.
Jag fick behandling september 2007-september 2008 mot mitt tvångssyndrom. En sköterska från psykiatriska mottagningen kom hem till mig då och då, för att se mina pappershögar och mitt skrivande och planerande, och jag behandlades av henne med någon typ av kognitiv beteendeterapi.
Jag åt även medicin mot ångest och oro mars 2008-mars 2014 som även hjälpte till att få bukt med tvångssyndromet. Jag blev betydligt bättre av terapin och medicinen, det blev betydligt mindre planerande och skrivande och mindre pappershögar efter det.
Det blir ju dock alltid mer planerande och skrivande när jag t.ex är arbetslös, eftersom det blir en massa möten och utredningar/kartläggningar m.m om vad jag kan/inte kan jobba med o.s.v.
När jag har ett jobb med en stadigvarande inkomst blir det alltid betydligt mindre planerande och skrivande.
Troligtvis har jag också lite av en "arbetsskada" från mitt kontorsyrke, på sätt och vis eftersom jag alltid tar en kopia till mig själv på alla handlingar jag ska skicka in till olika myndigheter, så som a-kassan, f-kassan, af m.fl. Men jag tar ju också kopia för att ha koll på vad jag skickat, och när och till vem.
Mitt planerande och skrivande består bl.a av veckoplaneringar och dagplaneringar. I veckoplaneringarna planerar och skriver jag vad jag ska göra resp. dag, t.ex möte på af, något besök/kontroll på vårdcentral eller sjukhus, förbereda för något möte eller för vårdbesök/kontroll, betala räkningar, planera middagar + inventera + handla, tvätta, byta sängkläder m.m m.m..
I dagplaneringarna, som jag planerar föregående dag, skriver jag en detaljerad lista på vad jag ska göra av det jag planerat för den dagen enligt veckoplaneringen, samt alla vardagsbestyr , som t.ex vilken tid jag bör kliva upp, frukost, läsa tidningen, middag, kolla post, kolla mail, duscha och vilken tid jag ska ställa radion och mobilen på väckning, samt att jag ska planera morgondagen.
Sedan har jag specialla listor för middagsplanering och inventering av vad som ska handlas, som jag använder 2 ggr/vecka. Jag planerar middagar för 3-4 dagar och inventerar sedan allt enl min inventeringsmall, där det står t.ex frukostmat- och dryck, middagsmat och dryck enl middagsplanering, hygiengrejor, köksgrejor, tvättmedel/sköljmedel m.m.
Jag har ju dock inte skrivit upp på mallen specfikt vilka varor jag måste kolla vid inventeringen, har t.ex inte specificerat alla frukost-, hygien- och köksvaror. Tack och lov kan jag åtminstone komma ihåg det utan att ha skrivit upp det!
Jag inventerar sedan alltså enl min inventeringsmall, och räknar ut och skriver upp vad som behöver handlas, så att det räcker till nästa gång jag ska handla. Jag "måste" planera middagar, inventera och handla regelbundet för att inte riskera att någon vara oväntat och plötsligt tar slut hemma, och vara tvungen att åka och handla det utan att jag planerat in det. (Speciellt nu när jag flyttat till min nuvarande sambo, vi bor 1,5 mil från stan/närmaste affär.)
Inför möten på t.ex arbetsförmedling och olika sjukvårdskontroller/besök skriver jag "procedurlistor" för vilken tid radion och mobilen ska ställas på väckning, vilken tid jag måste kliva upp, vad jag ska/hinner göra hemma innan jag ska åka, vilken tid motorvärmaren ska sättas i, vilken tid jag ska åka (eller vilken tid bussen går och vilken tid jag ska promenera till hållplatsen), vad jag ska ta med mig, vad jag ska tala om vid mötet/kontrollen m.m.
Det jag ska tala om vid mötet/kontrollen kan ju bli en lång "novell" , t.ex en lång historik om mitt liv, tidigare arbeten/arbetsuppgifter, hur det fungerat på tidigare arbeten, om något fungerat mindre bra/dåligt och vad och varför, psykiska och fysiska sjukdomar/hinder m.m, och inför sjukvårdsbesök kan jag ha skrivit upp symptom, när de börjat m.m. Sedan skriver jag ju alltid ned en massa frågor.
Sedan skriver jag egna "anvisningar" och fixar/administrerar enl mina "anvisningar" hur och när jag ska fylla i, kopiera, skicka original på och vart, kassakort för a-kassa eller blankett för aktivitetsstöd när jag har någon av de ersättningarna.
Sen har jag ju även egna "anvisningar" om och fixar/administrerar enl dem, vad jag ska göra/administrera när utbetalningsbesked för a-kassa alt aktivitetsstöd kommer: kolla på kontoutdrag via nätet eller i uttagsautomat att ersättningen kommit in, skriva in i bankboken (skriver i bankbok manuellt även fast jag kan kolla via nätet), kolla att allt stämmer på utbetalningsbeskedet, skriva upp hur många a-kassedagar/dagar för aktivitetsstöd jag har kvar, sätta in utbetalningsbesked i pärmen m.m.
Sedan skriver jag alltid ner, och renskriver i efter hand, all info jag får vid besök, telefonkontakt, mailkontakt samt vem jag träffat/pratat med/fått mail av och vilken myndighet och vilket datum, vid möten och kontakter med af, f-kassa, a-kassa och alla andra myndigheter man har att göra med.
Allt planerande och skrivande "måste" jag göra för att
- Jag är rädd för att glömma att tala om viktiga saker, så att det ej blir missförstånd och för att jag ofta måste förklara och motivera något för af, f-kassa, läkare m.fl och jag får ju ofta rabbla upp min livshistoria för nya handläggare, läkare m.fl.
- Slippa tänka på allt innan jag ska på mötet, d.v.s kunna koppla bort mötet innan jag ska dit och kunna koppla av och kunna koncentrera mig på annat.
- Om jag skriver ner något jag måste komma ihåg behöver jag inte tänka på det, jag kan lättare komma ihåg om jag skrivit ner det. Jag kan t.ex ha skrivit ner 5 -6 ärenden som jag ska göra på stan, och kommer ihåg alla ärenden utan att behöva ta upp listan ur väskan.
- Jag litar inte heller på mig själv, tror inte att jag ska komma ihåg utan att först ha skrivit ner det.
Jag "måste" också planera och skriva för att
- Ha kontroll över allting och slippa stressa
- Kunna hålla koll på alla tider, möten och allt annat
- Inte glömma att göra något viktigt eller komma ihåg något viktigt
- Det har hänt och händer så mycket i mitt liv så att jag behöver pussla ihop alla möten, sjukvård och allt annat + alla vardagsbestyr m.m.
Jag kan ju även komma på något jag vill göra spontant, som jag inte planerat in, t.ex hälsa på någon, fara på dans eller dyl, och det kan ju även "dyka upp" något som jag inte räknat med. Då "måste" jag planera om/skjuta upp något av det jag planerat in för den veckan eller för den dagen.
Jag kommer nog aldrig att bli av med mitt skrivande och planerande helt, jag vet inte och jag tror inte att det hjälper med en ny behandling. Jag har dessutom haft och har väldigt mycket med sjukvården att göra under min livstid, på olika sätt, p.g.a alla de olika psykiska och fysiska sjukdomar/problem jag haft/har. Känner att jag därför inte orkar med en ny behandling just nu, orkar inte med mer sjukvård just nu.
Jag vill ej heller äta någon medicin mot ångest/oro/tvångssyndromet igen, eftersom det ger olika bieffekter. Visade sig bl.a att jag fick avvikande EKG/förhöjd puls av medicinen, var bl.a därför som jag slutade med den. Slutade också för att jag just då mådde bra och hade ett jobb. Blev tyvärr uppsagd p.g.a företagets dåliga ekonomi bara ett par månader efter att jag slutade med medicinen. Vill ej börja med medicinen igen p.g.a orsakerna enl ovan och för att man i början av medicinering mår ännu sämre, vill ej utsätta mig för det igen.
Och som sagt, ett arbete med meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifter skulle göra så att mitt planerande och skrivande minskade väldigt mycket eftersom jag då ej behövde ha alla kontakter och möten med af, f-kassa, a-kassa m.fl. Om jag hade ett arbete så skulle jag ej behöva en massa hanterande av papper av olika slag (beslut, blanketter för a-kassa, aktivitetsstöd och dyl. m.m, m.m.)
När man går ett arbetsmarknadspolitiskt program via af och ska ha aktivitetsstöd och rese-ersättning under programmet, får man "sjukt" mycket olika handlingar om det från arbetsförmedllingen och försäkringskassan! Underlagen ska ju skrivas under och jag "måste" ju ta en kopia på den och original ska skickas/lämnas in. Om det dessutom är något fel på någon handling, måste jag kontakta af och f.k om det för att få nya rätta handlingar, och det innebär ju för mig med mitt tvångssyndrom extra mycket/mer skrivande/administration och planerande. Det blir en enorm prestation för mig och stressar upp mig och tar ännu mer av min tid och energi!
Jag har precis påbörjat ett nytt program/en ny uredning via af, för att kartlägga och komma fram till vad jag kan jobba med och få hjälp att hitta ett nytt lämpligt arbete, så jag har en väldigt intensiv och jobbig period just nu med planerande och skrivande, och hantering/administration av en hel del papper nu.... Är ju en helt ny person och en ny myndighet (som af "anlitar") som jag träffar, så det innebär att jag återigen får älta min livshistoria i detalj.... Jag hoppas att jag orkar ta mig igenom denna procedur igen.....
Mitt skrivande och planerande tar ju väldigt mycket av min tid och energi och det är väldigt jobbigt ibland, både för mig och för min omgivning, när jag skriver och planerar så mycket. Speciellt har det varit väldigt jobbigt för min älskade dotter, som nu är 22 år och har flyttat hemifrån, och mitt tvångssyndrom har ju tyvärr inneburit att jag försummat en hel del tid och uppmärksamhet på henne, och det har jag väldigt dåligt samvete över.
Jag har ju ofta svårt att koncentrera mig, vid samtal med någon person (både privat- och myndighetspersoner), eller när jag löser korsord, läser eller gör något annat, och har ibland svårt att somna p.g.a att jag kan komma på något jag måste skriva upp att komma ihåg att göra, säga till någon, eller tänka på vid/inför något möte eller dylikt, eller till något annat sammanhang/någon annan syssla. Till det här reportaget, t.ex har jag otaliga gånger behövt skriva ner ytterligare saker som jag vill/måste berätta utöver det jag redan skrivit ner.
All information jag får muntligt eller skriftligt av någon privatperson eller myndighetsperson, triggar också direkt igång min hjärna, jag börjar direkt tänka på vad jag måste komma ihåg att tänka på/göra/säga/administrera inför det jag fått info om, t.ex möte eller besök eller vad det nu kan vara. Till och med och t.ex om dottern ska komma på besök och övernatta, måste jag bl.a komma ihåg att se till att planera middagar, inventera och handla det som behövs även till henne för frukost och middag.
Min planeringsalmanacka är full med anteckningar och lappar, och jag har fullt med pärmar, dokumentlådor, pappershögar, planeringar, listor och lappar på mitt kontor hemma. Är ibland så less på dem, och känner att jag bara skulle vilja slänga eller bränna upp allt, men kan ju inte, eftersom jag då tappar kontrollen över mitt liv och allt som måste göras! Jag får ångest ibland när jag går upp på mitt kontor, och när jag ska planera eller skriva något. Jag undrar ibland vad jag håller på med.... Men jag vet inte hur jag annars ska få ordning på allt som måste göras/på vilket annat sätt jag kan göra.....
Min underbara och fina sambo och min stora kärlek Per är väldigt förstående för mitt skrivande och planerande och han är ett stort stöd för mig när jag har det jobbigt med planerandet och skrivandet eller mår dåligt av andra orsaker. Jag har dessutom fått en underbar och förstående vän, som tidigare var min arbetskamrat, som stöttar och uppmuntrar mig i svåra och jobbiga stunder. Dottern är ju också en underbar vän, och hon har förståelse för mitt tvångssyndrom, även om det varit väldigt jobbigt för henne.
Jag försöker att hantera mitt tvångssyndrom så gott det går, och jag har väl mer eller mindre accepterat att jag alltid kommer att behöva planera och skriva. Den är ju samtidigt en del av min personlighet. Jag kan ibland även skämta om mitt skrivande och planerande, och någon har t.o.m kallat mig "Lapp-Lisa"!
Jag sade häromdagen t.ex till min sambo, att jag om någon borde väl titulera mig "den ständige sekreteraren", och att jag ska önska mig 50 st olika reklampennor i present när jag fyller 50 år! Härom året kom jag på att mina initialer P och L även står för en del grejor som mitt liv består väldigt mycket av: P står för post-it-lappar, pennor, papper, pärmar, plastfickor, post, planering, prioritering, pusslande av alla dagar/allt som ska göras, och L står för lappar och listor!
Jag hoppas att jag har kunnat förklara min psykiska sjukdom=tvångssyndromet någorlunda och att ni förstår min förklaring. Tvångssyndromet innebär ju även att mina förklaringar kan bli lite röriga, och att jag upprepar vissa grejor flera gånger, och jag har ju dessutom väldigt svårt för att skriva något kortfattat.
Jag behövde ju dock skriva denna berättelse så detaljerat som jag gjort, för att ni ska kunna förstå vad mitt tvångssyndrom innebär, och hur komplext och omfattande det är, och vad mitt tvånggsyndrom beror på.
Det har ju tagit mycket av min tid och energi att skriva om det här, men det känns nödvändigt och viktigt att berätta om den.