Två hissar leder upp till Nicklas Nybergs bostad på 13:e våningen av Ting1: en till trapphuset och en direkt in i lägenheten. Direkt innanför dörren dras blickarna ut i köket och förbi – mot den svindlande utsikten som gör att det nästan känns som att sitta i ett plan på väg att gå ner för landning.
Fönstren täcker nästan hela ytan från golv till tak och gör, tillsammans med den tilltagna takhöjden, kök och vardagsrum väldigt ljusa trots det okonventionella färgvalet på innertaket.
– Jag målade taket svart för att takhöjden skulle kännas oändlig, och så gör man ju normalt inte. Nio av tio jag pratade med reagerade starkt och trodde inte att det skulle bli bra, men det drev jag igenom och det är jag jättenöjd med, säger Nicklas och visar runt i lägenheten samtidigt som han plockar undan de få småsaker som ligger framme och svarar på meddelanden i mobilen.
– Jag sitter aldrig, jag står ju. Därför gjorde jag den här lite högre, säger han och klappar på den stora köksön i vit corian. Jag lagar mat, men det är ingen större passion.
Skulle det bli det finns det resurser. I köket finns allt man kan behöva för och lite till, som två ugnar istället för en. Samma sak gäller diskmaskiner och diskhoarna; en finns i köksön och en mot väggen där även den stora induktionshällen huserar. Ett stort kylrum för diverse drycker och basvaror kompletterar kyl och frys och bakom skåpens skjutdörrar står köksredskapen redo och inpluggade att användas.
– Mitt intresse för inredning började när jag renoverade huset på Varvet 2004. Jag anlitade Jenny Westin för projektet och under den processen blev jag mer och mer intresserad av ämnet. Jag begrep att var man i måleribranschen, som jag var då, så måste man kunna förnya sig. Efter att hon gjort i ordning mitt hus var vi bara tvungna att anställa henne eftersom det blev så bra, säger Nicklas och fortsätter.
– Jag trivdes jättebra på Varvet, men sen föddes den här idén om Ting1 och då blev frestelsen för stor att bo här istället. Egentligen är det Gert Wingårdhs fel, han tyckte att jag skulle ha en övernattningslägenhet i stan.
Inredningen i lägenheten som han bott i sedan i höstas är väldigt stilren men samtidigt personlig med många roliga detaljer, som de barskåp som döljer sig bakom två tavlor av favoritkonstnären Bengt Lindström. Konstintresset kom tio år tidigare än inredningsintresset och väcktes så sakta när Nicklas kom i kontakt med just Lindström för första gången.
– Vi hade mycket jobb i Sollefteå där många hade tavlor av Lindström. En bekant berättade för mig att det var en kille som hade en oljemålning och fem tryck han ville sälja. Han behövde pengarna och när jag ringde upp för att snacka om det sa han att jag skulle få ett bra pris vid en snabb affär.
Jag var 22 år gammal och tänkte att en Lindström ska man väl ha och det slutade med att jag köpte dem osedda på telefon.
När Nicklas hämtade verken efter några dagar var det inte enbart ett positivt möte. Oljemålningen tyckte han var färgglad och fin, men trycken var förfärliga. Väl hemma fick han inte tillåtelse att sätta upp någon av tavlorna på väggen så de hamnade i källaren tills en konstkännare fick höra om de undangömda verken.
– Hon var hos mig i en timme, tittade på tavlorna och berättade om Lindström. Hon beskrev honom som människa och att han gick sina egna vägar med det färgglada och dramatiska. Då blev jag intresserad.
De fem ”förfärliga trycken” tog han till Bengt Lindström själv som bytte dem mot ett verk Nicklas gillade och samlingen färgglada oljor av Lindström ökade med 100 procent. Sedan dess har den växt många gånger om.
– Jag har ingen i sovrummet. Man kan inte vakna till en Lindström, då blir man förskräckt – vissa kan ju vara ganska groteska. Men de går inte att vara utan. Färg gläder ju och så är man ganska dramatisk själv, så det harmonierar väl.
Sovrummet är i stället förhållandevis enkelt inrett i dova toner. Det leder vidare till den väl tilltagna klädkammaren i samma sobra färger som gränsar till det generösa badrummet där de tusentals ljusdioderna i det svarta taket speglas i den blanka svarta glaskaklet och skapar illusionen av en oändlig stjärnhimmel som fortsätter utanför rummets väggar. Badrummet är utrustat med såväl två duschar som ett halvnedsänkt badkar med utsikt mot väst och den nedgående solen. Bakom en spegel vid badkarets ena kortsida döljs en av de sammanlagt fyra tv-apparater som finns i bostaden. Nummer två är infälld i sovrummets svarta tak, nummer tre sitter bakom en av de skjutbara skåpdörrarna i köket och vardagsrummets 75-tummare visar sig när en stor Lindströmtavla från slutet av 60-talet åker upp.
– Jag är inte så intresserad av det tekniska – jag vill bara att det ska fungera. När det gör det är det jättebra. All teknik här, som högtalare och annat, är dold. När det gäller tv-apparater så är det viktigare att ha dem än att se på dem. Får man besök så ska inte fokus vara på tv:n tycker jag. Själv tittar jag väldigt sällan och skulle inte klara att se en lång serie. Senast jag följde ett program var väl Macahans i början av 80-talet.
Hellre njuter han av utsikten över Örnsköldsvik som bara kräver en snabb blick för att leverera men som går att njuta av i timmar.
– Egentligen är jag väldigt mycket ö-viksbo. Brorsan som bor i Stockholm undrar om jag inte skulle vara där istället. Det vore säkert rätt ekonomiskt sett, men de gånger jag varit i Stockholm är det alltid så skönt att åka hem, säger Nicklas och fortsätter.
– Jag tror att det är viktigt att man gör det man tror på och mår bra av. Själv drivs jag av mina visioner och de kommer inifrån. Det första jag tänker när jag stiger upp är: ”Vad ska jag göra av den här dagen som ingen annan gjort förut”. Att tänka utanför ramen – det är roligt. Att gå sin egen väg och ha roligt på den, det är det bästa man kan göra.
Byggandet av Ting1 och att fixa sin egen lägenhet på toppen är ett sådant vägval.
– Just nu är det här mitt drömhem, men resan slutar nog aldrig. Jag gillar förändringar, utveckling och utmaningar. Solsidan, som vi ska bygga vid Parken, är oerhört frestande. Utsikten kommer att bli fantastisk.