Bästisar sedan söndagsskolan

– Man behöver vänner för att leva, känner jag. Man mår bra av det – det är själavård, säger Sofia Olsson.
Hon och Åsa Ödmark träffades för första gången på söndagsskolan i Sidensjö när de var i femårsåldern och har pratat med varandra praktiskt taget varje dag sedan dess; under uppväxtåren då de var oskiljaktiga och nu via telefon.
– Vi gick i samma klass ända till nian, säger Åsa.
– Sedan flyttade jag ner till Kramfors för att gå på Nordvik, naturbruksgymnasiet, säger Sofia och berättar att hon brukade köa till den enda telefonautomaten på stället för att få prata med sin kompis därhemma.

– Åsa är smart och jag tycker om hennes förmåga att tänka framåt. Hon hade massor av idéer redan när vi gick i skolan. Åsa hade idéerna och jag utförde dem, säger Sofia och berättar att vännerna brukade hänga ihop så tätt att många inte viste vem som var vem och att Sofias kläder fick utdragna ärmar på grund av att Åsa ständigt gick och drog i dem.
– Men vi är väldigt olika egentligen. När vi åkte på charter till Playa del Ingles på Gran Canaria när vi var i tjugoårsåldern fick jag spader på Sofia, säger Åsa. Hon skulle bara kolla alla säkerhetsutgångar hela tiden och på hotellrummet satte hon fram flaskor och grejer så att vi skulle höra om någon skulle smyga in.
– Och om det skulle börja brinna visste jag precis hur jag skulle rädda Åsa, fyller Sofia i och berättar om en ganska radikal plan involverande nedfirning från balkongen.
– Det är ett skäl att inte resa ihop, säger Åsa. Men vi snackar mycket om att resa tillsammans och har roligt när vi planerar.

Båda två har många andra goda vänner som de umgås med, men den långa tiden tillsammans har gjort att de känner varandra utan och innan. Under åren har de delat drömmar och stöttat varandra i såväl det privata som i jobbet. I och med att båda två idag är egna företagare blir det mycket jobbsnack när de hörs och de tycker båda att det är skönt att ha någon att bolla idéer med.
– Ett tag i början när jag startat upp och det var riktigt svårt sade Åsa till mig att det är nu alla visionärer brukar lägga av, men nu fortsätter du. För mig ger Åsa mycket positiv energi – det är aldrig någon dissning. Jag är väldigt nöjd att ha henne som vän, säger Sofia.

– Vi känner varandra så väl – jag vet var Sofia tänker. Du är orädd och du är smart. När jag fick min yngsta son Tobias föddes visade det sig att han hade Downs syndrom. Jag ringde Sofia och berättade och hon frågade ”vad blev det?”. Jag sa att han hade Downs syndrom men hon frågade igen ”vad blev det?”. En pojke, svarade jag och hon sa ”grattis – du har fått ett friskt barn och du kommer att lära dig jättemycket”. Det var ju det jag behövde höra, säger Åsa och fortsätter.
– Det finns ingenting som är så hemskt att jag inte kan berätta det för Sofia.
– Ja, vi behöver ingen psykologhjälp i alla fall, säger Sofia och får medhåll av Åsa.
– Allt är redan sagt.