Efter tre decennier som brandman, och med fem SHL-klubbar på meritlistan, är Per-Erik Johnsson van att släcka bränder i båda sina yrken. I samband med intervjun passar vi på att visa honom en utvald del av hans nya hemstad:
Hockeytokiga Örnsköldsviks nya, fina brandstation.
I entrén möts vi av arbetsledaren Hans Wikström som tar oss med på en rundtur i lokalerna. Brandstången har fått följa med från den 55 år äldre stationen, men annars är det mesta nytt. Modo Hockeys nya tränare tittar, utforskar, lyssnar och ställer frågor. Det råder ingen tvekan om att han känner sig som hemma.
– En har ju levt i den här miljön i 25 år, konstaterar han. Det har varit en stor och mycket trevlig del av mitt liv.
Tillsammans har de båda männen över 60 år bakom sig inom yrket. Hasse började 1976, Perra 1981 – och båda har fått uppleva hur deras arbetsmiljö förbättrats rejält.
– Vi fick en ny station 95, minns Perra. Först då, när en åkte tillbaka till den gamla, såg en vilket råtthål en hade bott i fram till dess.
Tidigt under Perras tjugosjätte år i yrket, i januari 2006, ringde Färjestads dåvarande sportchef Håkan Loob och ställde en fråga som förändrade allt. Perra tog tjänstledigt för att lotsa FBK till guld, och sommaren 2007 gjorde han sin sista utryckning som brandman.
– Det var sommaren mellan mina två säsonger i Skellefteå, berättar han. Jag var i kvalserien med SAIK, sedan var jag ledig i tre dagar – och sedan ryckte jag in.
2012 löpte tjänstledigheten ut, och efter mycket vånda föll Perras val på en fortsatt tränarkarriär. Det innebar också att han 2013 stod utan jobb efter sin tränarsejour i AIK.
– Räddningstjänsten vill inte ta tillbaka en gammal gubbe på 56 år, säger han och ler snett.
I stället fick han anställning vid bygghandeln Optimera i Karlstad, och där jobbade han när Modo Hockey hörde av sig.
Det erbjudandet kunde han helt enkelt inte motstå.
– Jag tänkte ”fan, livet är inte slut än!”.
Liksom under Perras sejourer i AIK, Timrå och Skellefteå blev frun Ingrid kvar i Karlstad. Han reste upp själv, fick nycklarna till den lägenhet nära torget som NHL-flyktade William Nylander haft fram till dess – och kastades in i hetluften direkt.
– Jag hade sett hockeymatcher med helt andra ögon i vinter, men när Modo mötte Skellefteå dan innan jag tog över såg jag den matchen med en tränares ögon. Senare när jag, Gradin och Alavaara hade ett möte tryckte jag på vissa saker som jag skulle vilja jobba med.
Ingen kan påstå att Modo har förvandlats till en vinstmaskin sedan Perras intåg, men desto fler är överens om att lagets spel känns stabilare idag.
– Det finns en enorm kompetens i omklädningsrummet som vi jobbar på att få fram.
Just omklädningsrummet är den miljö där Perras olika världar möts. Som barn bytte han om för hockeymatcher om vintern och fotbollsmatcher om sommaren. Han fortsatte med hockeyn tills han fyllt 32 och hade hunnit bli 35 när han lade fotbollsskorna på hyllan. Som tränare för Skåre, Sunne och Grums fortsatte han att fördela sin tid mellan två omklädningsrum; ishallens och brandstationens.
– Även som brandman har jag ju fått leva i ett omklädningsrum, med ett lag, konstaterar han.
Likheterna mellan hans båda yrken stannar inte där.
– I båda fall hänger allt på att lagarbetet fungerar. Vi måste ta hand om varann och kunna lita på varann. Vid en utryckning, som en trafikolycka, finns det ju alltid en standardrutin som alla följer. När jag sätter mig i bilen vet jag redan hur min roll är och vad som förväntas av mig. Annars skulle det inte gå. Det där är också något som vi tränar på i Modo, att rollerna ska sitta i ryggmärgen på spelarna. Om du tar box play och power play är det ju viktigt att alla håller sig till det vi har pratat om, för om en enda spelare struntar i det så ställer det till det för alla andra.
Hans Wikström nickar instämmande.
– Det är intressant att jämföra, säger han. Vi har laget, standardrutinerna och det enskilda ansvaret – och brister det på en länk så kan det brista riktigt rejält.
Perra vill inte prata kval, men säger så här om säsongens slutsträcka:
– Vi ska förbereda oss för varje tänkbar situation och vara bäst när det gäller. Vi ska inte bli överraskade, vad som än händer. Slutet har vi inte sett än.
Per-Erik Johnsson
Född: 4 december 1958.
Födelseort: Karlstad.
Ålder: 56 år.
Familj: Hustrun Ingrid, vuxna barnen Per och Linda, sondottern Freja samt hundarna Zeb och Selma.
Klubbar som tränare: Skåre BK, Sunne IK, Grums IK, Färjestads BK, Skellefteå AIK, Timrå IK, AIK Hockey, Modo Hockey.
Meriter: SM-guld med Färjestad 2006, utsedd till Årets coach 2009.
Örnsköldsviks brandstation
Född: 11 april 2013.
Födelseort: Örnsköldsvik.
Ålder: 2 år.
Familj: 19 heltidsbrandmän och en heltidsbrandkvinna.
Släkt: Ungefär 120 deltidsanställda runt om i kommunen.
Meriter: Hjältedåd i massor.