Ta några steg ner för trappen till gillestugan och du befinner dig en annan värld. I källarplanet på villan har Thomas Lindström skapat sitt logement, komplett med våningssäng, plåtskåp för militäruniformerna, snuskburk, pärmar fulla med militärmärken och mängder av samlarföremål med framförallt svensk militäranknytning.
– Vi fick det här rummet över och jag hade så mycket liggande, under sängen, i vardagsrummet – ja överallt, säger Thomas.
Han har ännu inte sovit i rummet, men det ligger i planeringen. Innan det blir av kanske det är någon annan som får chansen.
– Det är kombinerat gästrum och logement, så får vi gäster blir det här de får sova över, säger Thomas och berättar att han jobbat länge på att allt ska vara så autentiskt som möjligt.
Här utgör glas från plutonsofficersmässen på I 21, som han fått i gåva, tillsammans med bestick, tallrikar, byttor och behållare en utrustning som skulle kunna tjänstgöra som extrakök. Här finns Thomas originalnycklar från lumpen där han var gruppchef på I 21 mellan 1989 och -91 och vid fotändan av den övre slafen hänger den gamla lumparmössan – en av Thomas käraste prylar i samlingen.
– Den satt på mitt huvud i tio månader. Först hade jag inte tänkt tvätta den, men där fick jag ändra mig, det behövdes.
– Jag vet inte vad det är som är så spännande med det militära, men jag har alltid varit intresserad. Jag var aktiv i hemvärnets ungdomsgrupp och gick högvakten redan innan lumpen, det är det nog inte så många som gjort. Jag var på väg att fortsätta i det militära efter lumpen, men hoppade av när jag var tvungen att flytta. Jag saknade plutonen min så mycket och tappade intresset för det lite. Sedan har jag varit aktiv i hemvärnet i ungefär tio år.
Nu är intresset på samlarnivå.
Bland de mer iögonfallande objekten finns en gigantisk mässingsprojektil – en granathylsa från en Bandkanon 1 C, som står uppställd bredvid två mindre granathylsor. De små fick Thomas pappa när han under lumpen tjänstgjorde på Jagaren Småland som togs ur tjänst 1979 och nu är det största musealt bevarade örlogsfartyget i Skandinavien.
– Det är sällan jag köper grejerna, det är inte lika roligt som att byta till sig dem, säger Thomas och berättar att det mesta i samlingen är just bytesfynd eller gåvor och bara några enstaka är prylar som han helt enkelt inte kunnat låta bli.
– Jag höll på att jaga sängar länge. Jag kände en kille här som brukade ha sådana här grejer, men han sa att det var stor efterfrågan och att han inte kunde få tag på någon åt mig för tillfället. Så fick jag tips om att det fanns sängar i Göteborg för 250 kronor styck. Jag kände en åkare som brukar åka den sträckan, så det skulle gå att lösa. Dagen därpå ringde den här killen jag varit på tidigare och sa; kom hit och hämta sängarna för nu har jag hittat ett par. Nu står de här.
Att få ihop en så pass omfattande samling har krävt engagemang, kontakter och en del tur. Släkt, vänner, lumpar- och hemvärnskompisar samt nya bekantskaper har varit generösa.
– Folk känner till att jag håller på och samlar, så jag får en hel del, säger Thomas och visar på sand från öknen vid El Alamein i norra Egypten, där två stora slag stod under andra världskriget, som han fått av svärfar.
Svärmor är också en som bidragit en hel del till samlingen.
– Hon är en hejare på att hitta grejer åt mig nere i Dalarna, säger Thomas och fortsätter.
– Jag har fått och bytt grejer och märken med folk lite överallt ifrån. En del är via Facebook och forum, men mycket är mer direkt och jag frågar så fort jag träffar någon om de är intresserade eller om de har någonting. Eftersom jag kör tankbil så möter jag rätt mycket folk. Jag träffade en chaufför här vid fabriken i Domsjö och frågade om han hade något märke. Nästa gång han kom upp hade han med sig två stycken.
J
ust den omfattande samlingen militära märken är imponerande, men ännu saknas ett par märken, bland annat ett TS-9000-märke och ett GRK plutonsmärke. Det bekymrar inte Thomas.
– En sådan här samling blir aldrig komplett. Men det är roligt att hålla på.