Under arbetet med sin tredje bok kraschade datorn. 100 sidor var skrivna och någon backup hade hon inte.
– Jag blev frustrerad och visste inte vad jag skulle göra, säger Hillevi Nylander, som snart hittade annat att sysselsätta sig med.
– Jag fick för mig att jag skulle göra tygtavlor, jag hade säckvis med tyger som jag samlat på mig och som bara låg och väntade på att bli lapptäcken eller nåt. Tanken var att göra fem tavlor med mig själv i och det var jättekul att hålla på med. Det blev fler och fler och jag kände att något skedde, jag tyckte att andra kanske kunde känna igen sig i tavlorna.
Det blev till sist 32 tavlor, under fem års tid.
– En obegripligt spännande resa, med känslor, tankar och rädslor.
Hillevi reflekterade över sitt liv under arbetets gång och hon började även ifrågasätta sina bilder.
– Det var en fascinerande upplevelse, jag kände att det var stora och viktiga saker jag höll på med. När sista tavlan var klar funderade jag över vad tanken var med allt det här.
Att fundera över, och berätta om, sitt liv har Hillevi gjort flera gånger. 2000 gav hon ut sin första bok ”Jag fick barn – och hamnade på psyket”, en berättelse om hur hon drabbades av amningspsykos. Fem år senare kom ”Sprickor i själen” som innehåller upplevelser under hennes barndom och uppväxttid.
– Jag var mobbad från sju till tolv års ålder, berättar hon.
När Hillevi sedan skulle fylla 40 år kom nästa bakslag – hon blev utbränd. Men allt som hänt henne har hon gjort något av.
– Det har tagit tid, och jag har försökt hjälpa andra genom mina böcker.
I slutet av februari gav hon ut samlingen ”Mina kåserier – mina dikter” och nu är den tredje boken nästan klar att ges ut, bara finputsning och redigering återstår.
– Boken är en slags fortsättning på mitt liv och vart jag är på väg. Jag har alltid varit fascinerad av nattens drömmar och jag har skrivit upp dem sedan 1994, när min pappa låg för döden. Det är en resa över 20 år.
Hillevi vill alltid jobba med text och bild i kombination och hon började måla sina drömmar för att ha med i boken, det blev till sist ett trettiotal akrylmålningar. De 32 tygtavlorna har i fem år väntat på att visas upp och i början av maj ställde Hillevi ut i NBV:s lokaler i centrala Örnsköldsvik.
– Jag äger ingen textilkunskap, men jag vill gärna visa upp dem. Först tänkte jag göra om dem så att de blev perfekta men jag gav upp den tanken, tack och lov. För vad är egentligen perfekt? Jag är inget proffs på det ena eller andra, jag gör bara på mitt sätt.
Till utställningen sammanställde hon också två häften – ”Ny glädje” och ”Gudomligheter” – där hon berättar om tavlorna. Kanske blir det också en fortsättning, Hillevi har planer på att föreläsa och arrangera work shops.
– Kultur är hälsa och hade jag inte hållit på som jag gör med att skriva, måla och fota, då vet jag inte var jag varit i dag, efter alla mina erfarenheter. Men om jag inte varit med om allt det här, vad hade jag gjort då? Jag tror att allt har en mening, att det finns en tanke bakom allt. Det händer saker hela tiden i ens liv och det är viktigt att ta vara på livet.