Jag har följt Gottneduon Algot länge och sett dem live otaliga gånger. Mina förväntningar på debutplattan var skyhöga och Magdalena Eriksson och Mattias Mårtensson infriade dem med besked. Årets första fullpottare gick till Algot och i februari eller mars 2014 kommer deras debutalbum med kvartetten Bjäran. Kanske en ny fullpottare?
De 24 skivor som fått 4 i betyg hittar du i artikeln här intill.
Algot Inom
2011 vann unga duon Algot den svenska finalen av Musik Direkt och senare samma år charmade och trollband de juryn vid Imagine Festival i Bryssel. Bäst i Europa. Nu får vi alla möjlighet att njuta av vinsten i Bryssel, en skivinspelning utförd och med varsam hand mixad av Martin von Schmalensee i Hol, Noraström. 13 helt strålande låtar, en del smärtsamt vackra och andra sprudlande glädjepiller. Magdalena Eriksson, 20, och Mattias Mårtensson, 21, från Gottne och Östansjö, är inte bara rasande skickliga på sina respektive instrument, fiol och cittern. De är också mycket drivna låtskrivare och alla låtar utom en bär deras signum. En har de hämtat från Olof Edholm (1846-1924) i Bredbyn, de både förvaltar och utvecklar ett kulturarv. Självklart ska man helst uppleva Algot live där Magdalenas och Mattias klockrena samspel och smittande spelglädje lyfter musiken till oanade höjder.
Ale Möller och Bohuslän Big Band Pegasus (Prophone)
I april hade vi förmånen att se multiinstrumentalisten Ale Möller i Ö-vik i ett fantastiskt bluesprojekt tillsammans med Eric Bibb och Knut Reiersrud. En oförglömlig upplevelse. Här har den ständigt nyfikne Ale skapat ett sanslöst bra album tillsammans med Sveriges, och ett av världens, bästa storband Bohuslän Big Band. Ale inleder med en hymn på skalmeja och övergår sedan i stämningsfull filmmusik som sedan drar iväg till svängig storbandsjazz. Det är också arabiska tongångar, fusion à la Weather Report, sydamerikanska rytmer och folkmusik från jordens alla hörn. Och det enbart i det 15 minuter långa titelspåret. Albumet innehåller så ofantligt mycket musik, som Ale väver ihop på ett superbt sätt. Vi får en rad suveräna solistframträdanden, på trombon, saxofon, bas och genom fenomenet Mats Öberg på klaviatur. Ale Möller själv lirar flöjter av allehanda slag han konstruerar gärna egna dragspel, luta, banjo, mungiga och hackbräde, en sorts cittra. Och han gör det på bästa tänkbara sätt. Spelglädje av yppersta kvalitet.
Ane Brun Songs 2003-2013 (Balloon Ranger Recordings)
Norskan Ane Brun, som sedan många år är bosatt i Sverige, sammanfattar sina tio år sedan debutalbumet Spending time with Morgan. Och hon gör det på ett lysande sätt. Med hela 32 låtar fördelade på två cd. Ane Brun har en förmåga att trollbinda lyssnaren redan från den första ton hon har, en förmåga som är få förunnad. Hemligheten sitter inte enbart i hennes unika röst, med det känsliga vibratot. Utan riktigt bra låtar skulle hon förstås aldrig ha lyckats på det sätt hon gjort. Här finns hur mycket musik som helst att njuta av och för den som ännu inte upptäckt den norsk-svenska artisten är den här samlingen ett perfekt tillfälle att kliva in i Ane Bruns värld. Plattan innehåller också en rad liveupptagningar vilket är ett extra plus. Alla som upplevt Ane Brun live vet vilken nerv hon utstrålar. När hon för ett par år sedan ensam med akustisk gitarr inledde konserterna under Peter Gabriels turné, presenterade han henne stolt med orden: Nu ska ni få uppleva något ni aldrig hört tidigare. Så sant.
Beat Funktion Voodooland (Do Music Records)
Tredje plattan från sexmannabandet Beat Funktion, en skiva som redan i april släpptes på den japanska funklabeln P-Vine Records men som först nu kommit ut på den svenska marknaden. Precis som tidigare bjuder det här gänget på hårdsvängande funk och afrobeat som för tankarna tillbaka till 70-talet. Keyboardspelaren Daniel Lantz svarar för alla kompositioner men det är Karl Olandersson på trumpet och Olle Thunström på tenorsax som får det mesta utrymmet. På två spår får också gästartisten Staffan Hallgren briljera på sin flöjt och emellanåt kommer blixtrande solon från gitarristen Johan Öijen. Och bakom allt står basisten Pal Johnson och trummisen Jon Eriksson för störtsköna grooves. Förra plattan Moon Town låg på top 10 i 13 veckor på den amerikanska jazzradion i somras och redan i april har man aviserat releasefest på Fasching i Stockholm för platta nummer fyra. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen ta Beat Funktion till Ö-vik. Det här svänger så in i h-e!
Youn Sun Nah Lento (ACT)
Tredje samarbetet mellan den sydkoreanske sångerskan och våra svenska jazzgiganter Ulf Wakenius, gitarr och Lars Danielsson, bas. Liksom på de två tidigare, helt suveräna plattorna, Voyage (2009) och Same Girl (2010) medverkar även den franske percussionisten Xavier Desandre-Navarre. Här har hon också bjudit in den franske dragspelaren Vincent Peirani. Youn Sun Nah är begåvad med en röst som få, om ens någon, kommer i närheten av och hon utnyttjar den till fullo ibland lätt viskande, ibland med full styrka i hela registret. Det är lite mer avskalat än tidigare och i vackra Empty Dream, Soundless Bye eller Danielssons Waiting kan man med hörlurar på känna hur man sitter bara någon meter från basen och Youn Sun Nahs ljuvliga stämma. Samspelet mellan hennes ordlösa sång och Wakenius gitarr i hans Momento Magico är snudd på ofattbart bra. Och det går inte att göra en cover på Johnny Cashs Ghost riders in the sky bättre än så här. Ännu en fullträff från Youn Sun Nah.
Shai Maestro Trio The road to Ithaca (Naxos)
Den här trions debutplatta slog fullständigt knock på mig och i april kunde vi se dem live i jazzklubben Perdidos tillfälliga konsertlokal Victory Bar i Fjällräven Center. Det var i mitt tycke årets bästa musikupplevelse i Örnsköldsvik och den israeliske pianisten och hans medmusiker bjöd på inte mindre än sex låtar från deras kommande platta, som alltså nu är här. Ni som var på plats och upplevde den här makalösa trion vet vad ni har att vänta, ni som ännu inte upptäckt vad 26-årige Shai Maestro, basisten Jorge Roeder och trummisen Ziv Ravitz är kapabla till har något mycket spännande framför er. Det är musik i Esbjörn Svenssons och Avishai Cohens anda, hänförande, energiskt, glädjefyllt och fantastiskt vackert. Shai Maestro är redan en världsstjärna på piano och trion arbetar stenhårt, ständigt på resande fot för att på samma sätt som e.s.t. lägga världen för sina fötter.
Avishai Cohen Almah (Parlaphone/Warner)
Den israeliske stjärnbasisten öppnar med kraftfulla Overture Noam' Op 1, till minne av sin unga kusin som dog i en olycka under tjänstgöring i armén. Cohen har även tidigare dragit sin jazz mot klassiska tongångar och med den här oerhört vackra kompositionen tar han steget fullt ut tillsammans med en stråkkvartett, oboe och engelskt horn. I följande Song for my brother visar Cohen prov på sitt briljanta basspel och på On a black horse blir det närmast jazzfusion från 70-talet. Arab Medley är precis vad det låter som, arabiska tongångar men med Cohens kännetecken. Han blandar också in covers, som Thad Jones A child is born, och dessutom återanvänder han sin egen musik Hayo Hayta från albumet Seven Seas får en ny kostym. Cohen har alltid samarbetat med ypperliga pianister, som unge Shai Maestro vars trio vi kunde uppleva i Ö-vik tidigare i år. Nu jobbar han med ännu en ung israelisk stjärna, 25-årige Nitai Hershkovits. Detta är korsbefruktad musik av yppersta toppklass.
Eric Bibb Jericho road (Harmonia Mundi)
62-årige Eric Bibb, som under flera år var bosatt i Sverige, fortsätter att ständigt imponera. Med ett 40-tal album bakom sig är han en av de mest produktiva skivartisterna inom bluesen, och han har få om ens någon som slår honom på fingrarna. Jag har alltid tyckt bäst om honom när han är ensam med sin akustiska gitarr men här är han också helt briljant tillsammans med ackompanjerande band. Han har bland annat med sig multiinstrumentalisten Glen Scott som även varit delaktig i låtskrivandet och som dessutom producerat skivan. Let the mothers step up kan vara det bästa Bibb gjort tillsammans med fullt band, soulspåret Have a heart är också strålande, med den skicklige kora-spelaren Solo Cissokho, som dessutom fått ett eget bonusspår på slutet. Bibb har också anlitat en kvartett svenska blåsare, och även Ale Möller och norske bluesmannen Knut Reiersrud som med Bibb bildade en trio som besökte Ö-vik under det här året. En av årets höjdpunkter, liksom den här plattan.