"Som så många andra såg jag fotbollsmatchen i tisdags mellan Sverige och Tyskland. Till skillnad från de flesta av er (antar jag) såg jag matchen på plats i Friends Arena i Solna. Den enda öviksbo jag såg till var Foppa som var där för att dela ut ett pris.
Det var nästan fullsatt, sådär 49 500 i publiken, det tyckte jag var ganska oväntat med tanke på att det var en helt vanlig tisdagkväll, men kul var det. Man tänker oftast inte på det när man kollar ifrån tv-soffan, men hur stor publiken är har stor betydelse. Jag tror också att det är roligare som idrottare att spela inför 49 500 än 20 000 åskådare.
Vi hade riktigt bra platser, på näst översta raden ovanför den svenska klacken (som tyvärr verkade sova i princip hela matchen)
Det högsta jublet under hela tiden tror jag bröt ut när avstängde Zlatan visades i tv-rutan under ca 10 sekunder och vinkade till publiken.
Sverige började bra, efter 22 minuter ledde vi klart med 2-0, men sedan gick det snabbt utför.
Tyskland reducerade, kvitterade och utökade sin ledning inom loppet av 15 minuter i andra halvlek. Slutresultatet blev som ni säkert är medvetna om 5-3 till bortalaget. Den tyska klacken hade all anledning att vara nöjd för Tyskland var det bättre laget i stort sett hela matchen.
En sak jag reflekterade över var något jag såg på väg till matchen. Överallt, både utanför arenan, runt om i stan och på tågstationen stod människor som sålde svenska flaggor och halsdukar för 99 kr/st.
Var det värt att bila ner till Stockholm och se matchen för att sedan direkt åka tillbaka?
Ja, det tycker jag faktiskt. Egentligen var jag inte så intresserad av hur matchen slutade, för mig var det bara roligt att få uppleva den på plats, för att när man får hela upplevelsen så reflekterar man över helheten, allt som händer runt omkring som tv-tittare aldrig märker"
Av Emmy Messering