Den legendariska jazzbasisten Eddie Gomez, med rötterna i Puerto Rico, har under fyra decennier varit en av de allra främsta i sin genre. Hans cv är enormt och innehåller bland annat spelningar med giganter som Miles Davis, Dizzy Gillespie, Bill Evans, Gerry Mulligan och Benny Goodman.
I går kväll gästade han Perdido Jazz & Blues tillsammans med lika legendariske trummisen Billy Drummond och de två svenska toppmusikerna Magnus Broo på trumpet och Stefan Karlsson på piano. Publiken i den närmast fullsatta Blueskällarn fick uppleva en jazzkonsert i absolut världsklass.
Kvartetten inledde med ""Peace" av Horace Silver och fortsatte med George de Pauls "You don't know what love is" som Billie Holiday gjorde känd. Därefter fick vi höra Eddie Gomez's hyllning till Bill Evans - "Sweet William" och hans oerhört vackra "Loveletter" - som Gomez skrev till minne av sina föräldrar.
Victor Feldmans "Joshua" avslutade första set och i paus överraskades Eddie Gomez genom att publiken sjöng "Ja må han leva" för den legendariske basisten som fyllde 69 år under fredagen.
Andra set inleddes med två Jerome Kern-klassiker, "All the things you are" och "Yesterdays". Därefter bjöds publiken på Miles Davis "So What" med Magnus Broo på sordinerad trumpet innan Västervikspianisten, som numera är professor i USA, levererade sin egen vackra "Trikings".
Stefan tog också till orda och berömde Blueskällarn på Brux:
- Vilket fantastiskt ställe ni har här i Ö-vik. Ett sånt här ställe skulle alla städer ha!
Kvartetten avslutade med Miles Davis "Solar" och som extranummer bjöds på stillsamma "My foolish heart".
Tack vare Scenkonstbolaget kunde lokala arrangörsföreningen Perdido Jazz & Blues bjuda ö-vikspubliken på denna fantastiska konsert. Sådana här världsstjärnor får man inte chansen att se många gånger, absolut inte på våra breddgrader.
Alla fyra imponerar våldsamt på sina respektive instrument och tillsammans bildar man en svårslagen kvartett. Bas och trummor brukar slentrianmässigt benämnas rytmsektion men att kalla Eddie Gomez och Billy Drummond för detta vore ett hån. Här handlar det om så oerhört mycket mer än att enbart hålla takten och leverera en basgång.
De båda giganterna färglägger varenda komposition med sitt briljanta spel, varenda baston och trumslag har sitt berättigande och bara Billy Drummonds inlevelsefulla minspel var värt varenda krona av entrépengen.