Den vintern hade vi slutat sexa i serien en bättre placering än vi har haft något av de senaste fem åren och vunnit två matcher mot den blivande SM-finalisten Färjestad i slutspelet. Det låter väl inte helt genomuselt?
Kanske skulle vi ha nöjt oss med detta facit om inte vårt lag råkat innehålla namn som Tommy Salo, Adrian Aucoin, Frantisek Kaberle, Mattias Weinhandl, Henrik Sedin, Daniel Sedin, Dan Hinote, Markus Näslund och Peter Forsberg.
Nästa fiasko kom säsongen 2007-2008, som slutade så illa att Modo Hockey utsåg nästa säsong till en enda lång Revansch.
Det vi skulle ta revansch för var en vinter där vi visserligen slogs ut av Timrå i kvartsfinal, men där vi också lyckades skrapa ihop fler poäng än under vår guldsäsong. Det räckte till en bronsplats i grundserien att jämföra med det missade slutspel som revanschens år slutade med. Faktum är att fiaskosäsongen 2007-2008, med undantag för guldåret, är vår bästa under det senaste decenniet.
Kanske skulle vi också minnas den så om vi inte haft ett pinfärskt guld att jämföra med och en trupp som på papperet såg vassare ut än guldlaget.
Poängen med allt detta är att våra förväntningar har extremt stor betydelse för hur vi upplever framgång, medgång och motgång.
Om man tycker sig ha skrapat ihop världens bästa lag, som vintern 2004-2005, känns segrarna som axelryckningar och varenda förlust som en flopp.
Om man våren innan har tvingats genomlida en fasanfull kvalserie, som vintern 2011-2012, känns den första slutspelsplatsen på fyra år som en underbar framgång.
Nu, inför höstens första nedsläpp, finns många frågetecken kring Modo Hockey. I och med Niklas Sundströms avsked försvann den siste av härförarna från guldsäsongen, och Modo förfogar nu över en av de yngsta trupperna i SHL. Klubbens ekonomiska problem har gett Markus Näslund en snävare budget till spelarvärvningar och expertkåren verkar enig om att Modo på papperet har ett mindre slagkraftigt lag i år.
Det här skapar ett utgångsläge som passar klubben perfekt. Efter alla år där Modo Hockey beskrivits som antingen ålderdomshem eller främlingslegion är vi tillbaka där vi hör hemma:
Med ett lag som är ungt, oprövat, ifrågasatt och har alla möjligheter att överraska.
Då trivs både klubben och fansen som bäst.
Jag är inte övertygad om att Modo Hockey kommer vinna fler matcher än förra säsongen, men jag har en stark känsla av att vi fans kommer ha det trevligt på matcherna oavsett hur de slutar. Även när Modo förlorar kommer det finnas glädjeämnen i form av glimrande prestationer från unga, lovande killar som väcker lokalpatriotisk stolthet och ger oss ursäkter att drömma om en ny storhetstid.
Jag har saknat den känslan.
Därför ser jag nu fram emot alla Modomatcher i vinter såväl vinster som förluster.