Jag hade skyhöga förväntningar på unge pianisten Shai Maestro och hans vänner Ziv Ravitz på trummor och Jorge Roeder på bas. Debutplattan som kom i fjol är lysande och ryktena om deras liveframträdanden gav hintar om att det vi hade att vänta oss i Örnsköldsvik var något långt utöver det vanliga.
Mina förväntningar kom inte på skam, tvärtom. Shai Maestro Trio visade sig vara ännu bättre än man kunnat föreställa sig. Vi som var på plats i arrangören Perdidos tillfälliga (?) konsertlokal Victory Bar i Fjällräven Center fick njuta av något som vi förmodligen aldrig kommer att få uppleva igen på dessa breddgrader. Här snackar vi om ett samspel på en nivå som en forwardstrio aldrig tidigare varit i närheten av i denna hockeyborg.
Jag har ända sedan Perdidos ordförande Pelle Elfving i höstas avslöjade att Shai Maestro skulle komma till Örnsköldsvik försökt övertyga så många jag kunnat att de ska gå på konserten. Jag skrev också i Sjuan att ska man bara se en enda konsert i år i Ö-vik så ska man se den här. Det är inte ett uttalande jag ångrar. Och alla jag pratade med efteråt var samstämmiga det var något helt unikt vi hade förmånen att uppleva.
Att beskriva en sådan här konsert i ord går helt enkelt. Det är bara att stapla superlativ på varandra för dessa musikaliska fenomen, som också visade sig vara oerhört ödmjuka och trevliga.
Basisten Jorge Roeder tog ibland andan ur publiken med sitt snabba drivande spel och trummisen Ziv Ravitz, som knappt öppnade ögonen under hela kvällen, gjorde saker som man nästan inte trodde var möjliga. Ofta sordinerade han trummorna med handdukar, ibland skippade han även trumpinnarna. Mjukt och följsamt trumspel blandades med hejdlösa utbrott.
Shai Maestro såg jag första gången i Umeå tillsammans med hans israeliske landsman, superbasisten Avishai Cohen. Den då 19-årige Shai gjorde sina första liveframträdanden med Avishai Cohen Trio och imponerade redan då oerhört.
I dag har den 26-årige pianisten och kompositören utvecklats ytterligare. Han är utan tvekan en världsstjärna på sitt instrument och borde förstås ha fått hantera en bättre flygel än den som nu stod till buds i Fjällräven Center. Men han gjorde det absolut bästa av situationen och när man hör honom blanda klassiska tongångar med folkmusik och stöpa om det i sin alldeles egen jazzform kan man inte låta bli att dra paralleller till Sveriges två främsta jazzpianister genom tiderna Jan Johansson och Esbjörn Svensson, båda bortryckta alldeles för tidigt.
Att någon jämför mig med Esbjörn är en mycket stor ära. Jag hade förmånen att träffa honom en gång och han var en fantastisk pianist. Esbjörn Svensson Trio var unika, säger Shai Maestro efter konserten när alla vill komma fram och få en signerad platta.
Konserten gav också bevis för att debutplattan inte var någon tillfälligt lyckoträff. Shai Maestro och hans vänner bjöd på hela sex kompositioner från deras kommande skiva som de ska börja spela in om ett par månader. Vi kan vara helt övertygade att den blir minst lika bra som debuten.
På grund av branden på Brux, som bland annat orsakade skador på flygeln, tvingades Perdido Jazz & Blues flytta arrangemanget till Fjällräven Center och Victory Bar på entréplanet. En inte helt tokig idé, även om det var en del problem med ljudet inledningsvis. Mycket folk på plats skapade en trång och gemytlig stämning, som man inte hade kunnat åstadkomma med lika mycket publik i restaurangen på Brux. Kanske blir det fler arrangemang i baren framöver. Bandet var också väldigt nöjda med lokalen.
Titta bara ut här genom fönstren. Vilken utsikt. För oss är det fantastiskt att få spela här i Sverige och inte minst här hos er, sa Shai Maestro.
Fantastiskt var det också att lyssna på dem, så fantastiskt att jag ser dem igen i morgon söndag i Multrå kyrka. Det här måste jag bara uppleva igen när denna magiska trio är i närheten. För Shai Maestro Trio väntar därefter Ungern, Schweiz, Frankrike (utsålt i Paris nästa helg), Tjeckien, USA och tillbaka igen till Frankrike den närmaste tiden. Det här är en hårt arbetande jazztrio som på samma sätt som e.s.t. nu håller på att lägga världen för sina fötter.