Hörnan

Krönikan: Livet är livsfarligt

Varje gång jag får se en svart rubrik om ett cancerlarm blir jag lugn och glad.
Jag har nämligen en konspirationsteori om att alla stora nyhetsredaktioner ruvar på en bautabuffert med cancerlarm som de kan plocka fram när absolut inget annat händer.
En dag med cancerlarm på lödsedeln är alltså en bra dag, för då vet man att världen tillfälligt fått slut på illdåd, olyckor, krigsförklaringar och naturkatastrofer.
Däremot får den aldrig slut på grejer som ger cancer.
 
Vi har givna toppkandidater som alkohol, rökning, snus och fetma, men också mer otippade farligheter som tandkräm, nappflaskor, tvättlappar och doftljus. För att inte tala om lampor, falsk blomdoft och olika stora bröst.
 
Man kan också bli sjuk av att vara sjuk, eftersom både sjukdomar och deras botemedel har ovanan att vara cancerframkallande. Du ligger risigt till om du har en blodpropp (och alltså inte bara för att du just haft en blodpropp) men också om du drabbas av halsbränna eller smärta i största allmänhet (vilket nästan aldrig är någon tröst för den som har skitont).

Vill du hellre bli sjuk av läkemedel rekommenderas allt från Losec och prostatamedicin till p-piller och nikotinplåster. Vid depression sitter du i en spännande sits, för då kan du välja mellan cancerframkallande lyckopiller och antidepressiva medel med självmordstankar som biverkning.
Till och med cellgiftsbehandling – alltså behandling av cancer – sägs kunna ge cancer.
 
När vi dessutom betat av cancerbomber som kosmisk strålning, röntgenstrålning, mobilstrålning och solstrålning samt stillasittande, hårfärgning, nattarbete och östrogen (beklagar, mina damer) har vi ändå sparat det mesta och bästa till sist:
Allt som vi skäms över att stoppa i oss.
 
Det handlar inte bara om läsk, godis, chips och alla former av snabbmat, utan om allt från skaldjur till russin och morötter. Om frukt, svamp och örter, kött och korv, rökt mat, wookad mat, konserverad mat… och nu börjar vi långsamt närma oss rimlighetens yttersta utmarker.
 
När det gått cancerlarm för såväl olivolja och matolja som margarin, samtidigt som annan forskning varnar för smör, törs du då grädda en pannkaka?

Om du ska vara rädd för medicin, mobiler, lampor, solstrålar och tandkräm, hinner du däremellan få vardagen att gå ihop?
Och om du ovanpå alla sjukdomsrisker ska sträva efter att vara hälsosam – att äta rätt, träna rätt och välja rätt i utbudsdjungeln av träningsupplägg, dieter, detox, fasta och hungerstrejk… hinner du då med att må bra?
Jag har skäl att tvivla. 

Vad alltför många gör är att försöka pressa fram bättre fysisk hälsa på bekostnad av stress, press och en osläcklig känsla av otillräcklighet.
Och om själva grundtanken med alla ansträngningar var att må bra, har man då inte gått vilse nånstans på vägen?
Publicerat