Scenario 1:
Du delar frikostigt med dig av dina tankar om barnuppfostran redan innan du själv blivit förälder.
Vad föräldrafolket säger då:
Du kommer få nya perspektiv på saker och ting när du själv blir förälder.
Vad de egentligen menar:
Hoppas du får ett kolikbarn, ungjävel.
Scenario 2:
Du beklagar dig över att du inte får tiden att räcka till.
Vad föräldrafolket säger då:
Kan det inte till viss del vara en fråga om prioriteringar?
Vad de egentligen menar:
Vad kallar du det i så fall när tre timmars sömn räknas som sovmorgon och egentid blivit kodord för att hinna ta en snabbdusch?
Scenario 3:
När en bekants treåring får ett raseriutbrott erbjuder du dig på skämt att ta med ungen hem till dig.
Vad föräldrafolket säger då:
Haha, varsågod!
Vad de egentligen menar:
Tänk den tanken igen och du är dödens.
Scenario 4:
Du skriver ett blogginlägg där du raljerar över de småbarnsföräldrar du känner och tror dig ha insett vad de egentligen tycker om dina korkade kommentarer.
Vad föräldrafolket säger då:
Hoppas du får ett kolikbarn, ungjävel.
Vad de egentligen menar:
Du kommer få nya perspektiv på saker och ting när du själv blir förälder.
