Ett tips jag finner det fysiskt omöjligt att inte ge: lyssna på Smålandspunkarna Vånna Inget!
Bandnamnet är småländsk slang för "bryr sig inte" och att döma av hur bandets råa, brutala genomslagskraft - i hjärtat och musiknerverna - kan jag lugnt säga att punken inte är död.
Och trots att punk inte alltid fallit finsmakarna i - ja, smaken - talar publikrösterna och undergroundrecensionerna ett lika tydligt språk som de i folkbladen. Det här är fantastiskt.
2011 släppte bandet albumet "Allvar" med rasande magiska spår som "Tickande bomb", "Småstadssyndrom" - för att inte tala om "Som man lever", där en oemotståndlig hänvisning till Ebba Gröns "Staten & kapitalet" görs.
Jag kan inte sluta lyssna. Med sångerskan Karolina Engdahls explosiva och råa, men samtidigt så klara röst till fantastiske Tommy Tifts gitarr är jag fast.
2012 kom "Jag ska fly tills jag hittar hem", med fyra spår så bra att hjärtat gör ont. Vartenda ett är ett modernt, trasigt mästerverk.
En vän beskrev dem "som om Patti Smith och Masshysteri fått barn" vilket jag är beredd att hålla med om. Lägg även till Tant Strul - ett av bandets egna favoriter - i ekvationen, och du har en del av de tidigare bärare av facklan som nu brinner så det vrålar om det, i Vånna Ingets händer.
Det känns som om bröstkorgen ska explodera, det känns som om att hitta hem.
Lyssna, nu! Min vita LP har gått varm hela sommaren, och jag lär spela den tills den smälter eller högtalarna sprängs.