Hörnan

Krönikan: Femrätters på balkongen

På sistone har jag kommit till insikt om hur superpoppis det blivit att dokumentera sin föda, just innan man äter upp den. Varje FB-sida med självrespekt har i dag bilder av läckra maträtters sista sekunder i livet inför mötet med den där magsyran.
Jag, som varken kan kontra med gyllene bakverk eller trerättersmiddagar, har nu försökt hänga med i samhällsutvecklingen genom ett snapshot av det smaskigaste näringsintag jag kan tänka mig (och det mest avancerade jag kan åstadkomma i ett kök).

Med utsikten från vår balkong som fond centreras bilden kring en magnifik trerättersmiddag i fem delar med åtföljande tilltugg och ett glas oädel dryck av bästa slag.
Menyn lyder som följer:

***

”Inledningsvis ser vi en förrätt där fil, berikad med innovativ bakteriekultur via ett bäst före-datum som passerades för två veckor sen, kombineras med en välavvägd müslimängd kryddad med grannens hemlagade äppelmos.

Som tredelad huvudrätt erbjuds bröd med äkta smörgåsmargarin och pålägg i varierande kombinationer, där två ostbaserade smörgåsar kompletteras av en messmörsmacka vars karakteristiska pålägg gifter sig väl med brödets naturliga mjölighet.

Till efterrätt, i ett separat glas, avnjuts en hjortron-youghurt i oförvanskad form för att ingen inkräktande ingrediens ska stjäla uppmärksamheten från dess egen inneboende fruktighet. För att ytterligare förlänga njutningen serveras denna delikatess givetvis med pytteliten sked.

Allt detta ackompanjeras av ett halvt glas omsorgsfullt handrörd chokladmjölk, där extra möda har lagts på att bli kvitt klumparna i Oboypulvret – och som om det inte vore nog har kocken förlänat sin anrättning en oemotståndlig epilog i form av en egenkomponerad snacksblandning.

En påse jordnötter från Coop har rörts samman med russin från Ica och garnerats med en torkad persika som klippts sönder med sambons praktiska bullsax.

Smaklig måltid!”


***

Någon gourmand lär jag aldrig bli, men min oförmåga att uppskatta fina trerättersmiddagar och dyra viner är definitivt inget jag sörjer över. I praktiken upplever jag lika starka njutningskänslor, för inom mina referensramar utgör min fil- och smörgåsbaserade middagsmeny den mest oemotståndliga smakupplevelse jag kan tänka mig.
Den enda egentliga skillnaden är att min matglädje har mycket lägre prislapp än vad gourmandens har.
Publicerat