På spaning efter det Stora Hotet mot drömsamhället pekar vi snabbt finger åt Stora Svar som krig och fattigdom, men på mycket närmare håll ruvar fyra små ord i förödande kombination:
Vad ska folk säga?.
Det är en destruktiv, frätande tanke som parasiterar på våra drömmar, idéer och självförtroenden. Ingen mår bra av den men ingen slipper undan. Den får sagan om kejsarens nya kläder att upprepa sig gång på gång, när vi hellre står tysta tillsammans än att ensamma vara först med att peka ut brister invävda i samhällsystemet. Samtidigt kväver den fantastiska tankar redan i födelseögonblicket, långt innan de får chansen att omforma världen till det bättre.
Det är extra nedslående när man får upp ögonen för nytänkande som den gemensamma nämnaren bakom varje banbrytande historiskt framsteg; från Galileo och Pasteur till Einstein och Kabben Berglund.
De fyra orden har tyvärr minst lika förödande verkan på ett personligt plan.
Jag har sett människor tänka sönder sina egna liv, begränsa sin vardag och strypa all livsglädje på grund av konstant oro för vad andra ska tänka om dem. Det är ett självplågeri utan like.
Du ältar andras eventuella åsikter, rättar dig efter vad du tror att de tycker, kör över din egen vilja på vägen, mår därför sämre, skäms över hur dåligt du mår, oroar dig för vad andra ska tycka om hur du mår och så börjar helvetescykeln om igen.
Hos de där andra är du bara en bifigur bland tusentals, men ändå får de större makt över ditt liv än du.
Jag har en busenkel tumregel: Vägra må dåligt över sådant som inte alls skulle påverka dig om du inte kände till det.
Att din hund dog i måndags är fullt rimligt att gråta över, eftersom det faktiskt finns något konkret att bli ledsen för: Att ni två inte kommer att få dela fler fina stunder tillsammans.
Att en främling skrek könsord efter dig i trafiken, däremot, är ingenting som på minsta vis påverkar en enda sekund av ditt fortsatta liv. Där har du är en negativ tanke så meningslös att den bara handlar om sig själv.
Den överträffas endast av meningslösheten i oron för vad folk k-a-n-s-k-e tycker om dig
eller kan komma att tycka.
Självklart ska vi inte strunta i andra människors åsikter men vi ska inte heller låta ängslan för deras dom styra över de val, stora som små, som faktiskt bara rör oss.
Mina bästa beslut i livet har jag tagit när jag vänt ryggen till de där fyra orden. Om de fått styra hade jag aldrig hoppat av universitetet för att försöka leva på skrivandet, och jag skulle inte heller ha träffat min nuvarande sambo.
När detta skrivs har jag för övrigt släckt ner mitt hörn av kontoret eftersom jag har lättare för att skriva i mörker. Tidigare har jag suttit med solglasögon inomhus av samma anledning för visst vore det idioti att bara för syns skull fortsätta jobba ineffektivt?
De fyra orden hemsöker även mig, men varje gång de tränger sig på försöker jag tvinga mig att agera i strid mot dem. Det har gjort mig till en mycket lyckligare person och ingen annan har blivit ett dugg olyckligare.
Tvärtom verkar det göra min omgivning på gott humör att få skratta åt mig hela tiden.
