Jag hörde er inte! hojtade speaker-Janne Forsberg och upprepade sin pepp-fråga Är ni med? en andra gång. Kanske berodde det stumma första mottagandet på att han just hälsat publiken välkommen till den näst sista matchen i kvalserien.
Klart som sjutton att ingen med minnen från fjolårets pärs ville jubla åt det.
***
Det är ju typiskt, muttrade jag efter period 1. Här är man på plats i arenan, i hopp om att få sen en ny, härlig match och så visar de en repris från förra veckan!.
Så pass slående var likheten mellan 0-2 efter en period av match 2 och 0-2 efter en period av match 6.
***
Så som Modo spelade under några minuter i inledningen av period 2 var det galet svårt att begripa hur de kunde ligga under i både matchen och matchserien. Det mest frustrerande med detta lag har under säsongen varit vetskapen att det besitter en högstanivå som definitiv t skulle kunna räcka till guld.
***
Sällan har det varit så hög stämning i Fjällräven Center vid 0-2-underläge i en ödesmatch.
6565 läktarfans gjorde en skitbra imitation av en fullsatt hall och såg till att avsaknaden av drygt tusen pers blev minimal. Att det där tusendet stannade hemma har, enligt all tillgänglig, statistik inte lika mycket att göra med bristande intresse som med avståndet till nästa löneutbetalning.
***
Det blev ett slagsmål till slut men utan vare sig Tollefsen eller Goren i hetluften. I stället blev det Petter Granberg och Dick Axelsson, av alla människor, som gjorde upp och fick skämmas i fyra minuter var. Kvartsfinalseriens mest välkomna antiklimax.
***
Modofansen hade definitivt inte glömt den akuta smärta i ansiktet som Skellefteås
Lee Goren ådrog sig efter en knuff mot bröstkorgen senast i Ö-vik.Lee Goren is a moviestar löd det glasklara budskapet från ståplatsläktaren. Trots det slapp vi, trevligt nog, att se honom i rampljuset.
***
Till sist: Ingen kan hävda något annat än att Modo Hockey föll med flaggan i topp och hedern i behåll. Jag längtar redan till nästa säsong.
