Nationalsången är skriven av en tysk, flaggan är tydligen dansk från början och såväl kåldolmar som köttbullar kommer från Österuropa. Kungen är fransk (vilket blir extra lustigt med tanke på att fransmännen själva inte ville ha nån) och liksom vårt kaffe är den tyska drottningen importerad från Brasilien.
Mot bakgrund av denna akuta brist på sann svenskhet bestämde jag mig för att fira en helsvensk jul och ett svenskt nytt år i år.
Det första som ryker är förstås Disneys amerikanska reklampotpurri som sänds på SVT klockan 3 varje jul. Från tv-bordet slänger jag ut alla nötter, russin, korinter, dadlar och fikon som nästlat sig in från mellanöstern, och nästa steg blir att befria pepparkakan från asiatiska ingredienser. Med kanel, kardemumma, ingefära och nejlika undanröjt ut receptet återstår en genuint svensk blandning av vatten, mjöl, bikarbonat och annat juligt.
Uppmuntrad av framstegen tar jag mig för att rensa jag bort all iransk saffran ur saffransbrödet och de kinesiska risgrynen ur risgrynsgröten. Sen slänger jag ut det grekisk-romerska påfundet glögg och tre tyska uppfinningar: julkalendern, adventsstjärnan och julgranen. Luciasången går bort direkt eftersom melodin är snodd från Neapel och Lucia får inte heller vara med, för hon är ju från Syrakusa.
Näst på tur i min utrensning blir svenska versioner av utländska sånger som Stilla natt, O, helga natt, Bjällerklang, Rudolf med röda mulen, När juldagsmorgon glimmar och Jag såg mamma kyssa tomten.
Apropå tomten så bojkottar jag honom också sedan han visat sig vara en amerikaniserad turk.
Nyårsaftons mest kända sketch kan jag inte se, eftersom både grevinnan och hennes betjänt är britter, och tanken på fyrverkerier går upp i rök när jag inser att de är uppfunna i Kina.
Jag tänkte behålla dikten Nyårsklockan, men nu visar det sig att diktaren Tennyson är engelsman och att Skansen-dikten översatts från en engelsk förlaga.
Jesus var ju från Galiléen, så dumt nog kan han inte heller delta i julfirandet, och vid närmare eftertanke gäller det hela kristendomen som ju från början är judisk medan vår protestantvariant kläckts i Tyskland.
Hoppsan.
Detta till trots ser jag fram emot en trevlig tid med familjen, men inser snopet att mina familjemedlemmar har rötter i både Norge och Belgien. Så tyvärr måste de också bort.
Årets upplaga av jul och nyår blir alltså bara jag och en skinka.
Nä, vet ni vad? Jag tror att försvenskningen av min jul kan vänta.
Den där skinkan får fira utan mig.
