Krönikan: Minoritetspuckon och alla ni andra

Enligt min sanslöst objektiva bedömning (vars påståenden inte kan överklagas) är alltså var tredje tanke som når oss en konstig sådan.
Här kommer några av mina favoritexempel:

– En ringde hit och tyckte det var vår skyldighet att läsa upp tågtidtabellen.

– En annan gick steget längre och skällde på oss för att tågen gick dåligt.

– En tredje skällde i stället ut oss för nåt som ÖA skrivit.
En fjärde trodde att alla företag tog betalt för att annonsera här.

– En femte blev mäkta upprörd över att läsa den veteskapligt belagda informationen att mödomshinnan aldrig har existerat.

– En sjätte skickade oss ett vykort med orden ”Nu ryker klotter och klister. Mellanmålet framdukat.”

– En sjunde förkunnade upprört att vi inte borde ha skrivit om en viss persons rörande livsöde eftersom denna person hade betett sig illa i skolan som tonåring.

– En åttonde skickade oss ett tidningsurklipp där en katolsk exorcist lärde oss om att den som utövar Yoga kommer att bli besatt av demoner.

– En nionde, som anlände till körsång på torget en timme för tidigt eftersom körledaren angett fel klockslag i 7an, krävde att vi skulle betala den Trocadero hon köpt på O’learys medan hon väntade. Vi skickade henne en postkaka i stället.

– En tionde, som upptäckte att redaktör Eklund stavat ”herregud” med litet h i sin ledare, skickade ett handskrivet brev där Boas stavning beskrevs som en ”kniv i ryggen” och där utvecklingen av det resonemanget fyllde ut två A4-sidor.

– En elfte, som inte fått tidningen i tid på fredag, skällde ut oss för postverkets misstag och ansåg att vi borde kompensera henne med pengar. Att hon själv aldrig betalat ett öre för vår tidning hörde förstås inte hit.

Nu, när vi har fastslagit att var tredje läsare som hör av sig uppvisar knasbollstendenser, kan det antingen leda oss fram till slutsatsen att var tredje kommuninvånare är ett pucko… eller till insikten att puckon är överrepresenterade i kontaktstatistiken.
Och det låter ju faktiskt himla mycket mer rimligt.

Liksom i alla andra sammanhang är det de argaste som vrålar högst, galningarna som syns mest och rättshaveristerna som lägger mest tid på att tugga fradga över diverse harmlösheter.

Alla ni andra utgör en överväldigande majoritet, men ni finns utan att höras.
Denna text är en stilla hyllning till er – men den är också en mesig vädjan:
Hör av er! Berätta vilka ni är, vad ny läser, vad ni inte läser, vad ni gillar och vad ni vill se mer av. Påminn oss om er existens.
Vi saknar er.