Tidigt i morse hivade vi upp kroken och planen som i början skulle ta oss på en två dagars resa till den vietnamesiska huvudstaden, Ho Chi Min City, blev tvärt ändrad. Istället droppade vi ankaret utanför Singapores vattengräns. Så här ligger vi nu (lyckligt?) ovetande om närmsta framtid.
Något annat som inte alltid blir som man tänkt sig är livet. Ena dagen kan man vara helt tillfreds med det och så BANG! helt plötsligt vänds det uppochner. En person ombord fick ett hjärtskärande besked nyligen, att hans bror omkommit i en motorcykelolycka. Endast 35 år gammal efterlämnade han sig fyra små barn och en fru utan jobb. Hur tar man ett sånt besked? Och här ute på vattnet? Fruktansvärt och jag vet inte vad jag ska säga till honom. Vad kan man säga mer än att man är hemskt ledsen?
Händelsen fick mig att börja fundera. Jag går runt i tron om att jag är värsta Superman som aldrig kan bli skadad, ärrad. Jag har aldrig brutit ett ben eller haft ont någonstans, knappt huvudvärk ens en gång! Och så går folk och dör bara så där?! Fy fasiken alltså. Ett bevis på att den odödligheten bara finns i tanken. Men det kanske den måste få göra, så att vi klarar av att leva menar jag.
GPS: 1.3100, 104.2516