Och på grund av vårens skräck i kvalserien var Modo på efterkälken redan från början. Att laget varit ojämnt under seriens första kvartal är därför långt ifrån någon överraskning och trots en ny smärtsam förlust mot topptippade Skellefteå tycker jag att det ser allt bättre ut.
Visst, det handlar om att vinna matcher och det är poängen som räknas, men från min horisont ser Ulf Samuelssons och Peter Anderssons lagbygge allt bättre ut. I Skellefteå Kraft Arena, utan etablerade spelare som skadade Dick Axelsson och avstängde Morten Madsen, gav laget nya positiva tecken. Det ser betydligt bättre ut jämfört med samma tid förra året; målvakterna är stabila, försvarsspelet innehåller en annan dimension, anfallsspelet är betydligt rakare och min känsla är att spelare och ledare, trots att poängen uteblir, är relativt trygga i att det jobbas på rätt saker och att färdriktningen är den rätta.
Kan Modo hålla friska spelare hela, ha tålamod och behålla spelare på isen finns det all anledning att se ljust på hockeyframtiden. Dag för dag blir kollektivet bättre vilket efterhand kommer att innebära att poängen trillar in i betydligt större omfattning är vad fallet varit så här långt.
Det enda som oroar mig är att Niklas Sundström fortfarande spelar en sån oerhört viktig roll mellan himmel och helvete.
