Det kan kännas tufft och en aning orättvist efter två raka uddamålsförluster. 1-2 mot speediga Skellefteå och samma siffror mot snåla Luleå för ett Modo Hockey som, i ärlighetens namn, ser allt stadigare ut.
Varannandagshockeyn är nämligen inte lika påtaglig längre och det är i sig en solskenshistoria. Trots en del skönhetsfläckar även mot Luleå ser jag ett back- och försvarsspel som få allt tydligare konturer. Ett solidare uppträdande som jag inte upptäckt på väldigt länge.
Det bådar gott, men är ändå en klen tröst när viktiga poäng flyger iväg.
Laget måste helt enkelt bli effektivare i spelformerna och oftare vinna viktiga tekningar. För ett vunnet avspel innebär ofta antingen ett snabbt gratisavslut eller ett effektivt sätt att förhindra samma grej mot egen kasse.
För det finns bara en medicin. Öva, öva, öva. Nöta, nöta, nöta.
Och låta alla vi andra hålla alla tummar som finns för att det blir mödan värt inom kort.
Jag vill inte än en gång uppleva måstematcher redan i november och jag vill se Niklas Sundström tillbaka fortare än kvickt.
Det hockeyräven betyder nämligen mycket mer än det som syns.
