Varför? För att jag aldrig stött på någon idé eller ideologi som leder fram till ett lyckligt slut när vi försöker rätta oss hundraprocentigt efter den.
Varje sådant koncept är en Dr Jekyll och i dess yttersta gränsmarker ruvar en Mr Hyde; en extremistisk stump som det aldrig är trevligt att träffa på.
Exemplen är många.
Drar man socialismen för långt leder dess tankar om solidaritet och rättvisa till kommunistiska diktaturer med oerhört taskigt facit.
Går man i stället för långt åt höger kraschar högtflygande visioner om individens egen förmåga på en idékyrkogård där Mussolinis fascism trängs med Hitlers nazi-fasoner och när en folkpartist blir extrem förvandlas liberalismen till anarkism.
Bortanför sansade religionsutövare hittar vi religiös extremism, och ska man dra ateismen ett steg längre antar jag att vi landar hos filosofen Descartes som tvivlade på att världen fanns över huvud taget.
Frågan är om det fortfarande går att hitta på nya extrema idéer som ingen redan har hittat på?
Jodå, visst går det! Allt som krävs är ett öppet sinne och dålig smak.
Debatten kring när ett liv blir ett liv var högaktuell redan i Sveriges forntid, där det klassades som en sista minuten- abort att lägga ut nyfödda i skogen så länge de inte ammats.
Letar man extremism i motsatt riktning hittar vi katolicismens kondommotståndare, som fördömer varje slags sabotage mot en potentiell befruktning men det borde förstås gå att dra den tanken längre än så.
Jag förutspår härmed uppkomsten av utlösningsivrare.
Här snackar vi alltså om folk som blir väldigt upprörda av tanken på all säd som skumpar omkring i testikeltrakten hos män utan att komma till användning och på alla de arma spermier som därmed berövas sin chans till livet.
Å andra sidan är det väl minst lika grymt att sända dem ut på äggjakt, eftersom varje sådan ejakulation innebär döden för minst 100 miljoner av dem. Här snackar vi om ett massmord som nog bara kan förhindras genom systematiserad provrörsbefruktning i global skala och då krävs förstås mängder av kvinnor som ställer upp för den goda sakens skull.
Räknat på 2,1 miljarder fertila män, som producerar 700 miljoner livskraftiga spermier i veckan, behöver vi minst 210000000000000000 frivilliga.
Per dag, alltså.
Men ingen fara bristen på dem löses inom ett par decennier via den här laboratorieregisserade befolkningsexplosionen.
Det enda problemet torde vara att vi då massor av nya spermier per dag att ta hand om.
