"Gemenskapen här är som gemenskapen bland vänner man känt länge", säger Anita Allandotter glatt som i vanliga fall jobbar som taxichaufför men tar sig tid att hjälpa till på soppköket så ofta hon kan.
"Vi är oftast kring sex stycken som hjälps åt, några med maten och några som samtalar med gästerna", förklarar Ihlona Sjödin som studerar till rehabiliteringsterapeft men hon försöker vara med så ofta hon kan.
"De som kommer till soppköket kan vara i behov av att prata ut om saker och då vet de att vi som jobbar här lyssnar gärna." fortsätter Ihlona.
Frälsningsarméns soppkök bedrivs till större del utav ideell kraft och de som hjälper till tycker att de är viktigt att ta hand om dem som samhället ofta glömmer bort.
"Det är sorgligt att vi betalar så mycket i skatt men att de inte hjälper dem som verkligen är i behov utav det" säger Tommy Olofsson sakligt. Tommy som i själva verket jobbar som tandläkare i Bjästa. "Egentligen tycker man att det inte borde finnas soppkök i den tid som vi lever i nu.
Det ger så mycket tillbaka
"Jag har fått så mycket som jag är tacksam för och nu vill jag ge tillbaka" förklarar Susanna Grosser med en hand på hjärtat. "Gud har gett mig mycket och då är det inte mer än rätt att jag ger tillbaka lite." De andra håller med henne.
"Några utav oss vet hur det är att vara utblottad i samhället, man går på stan och känner att man inte är värd nått. Då är det bra att man får komma hit och bara glömma det för en stund" säger Anders Sjödin som är anställd utav Frälsningsarmén här i Örnsköldsvik.
"Vi som hjälper till här gör det för att vi har så mycket att ge tillbaka men också för att vi gör det som egentligen varje medmänniska bör göra - Hjälpa någon annan" berättar Ihlona.