Rubriken på dagens inlägg var först tänk t att vara Och så var dom bara två men i sista sekunden dök det upp en indisk styrman och räddade mitt trötta arsle. Utan hans ankomst hade vi blivit tvungna att gå en man kort ner till nästa hamn vi är i Singapore om tio dagar och det hade blivit minst sagt jobbigt. Nav styrman blev tvungen att kliva av här i Indien (ni kommer kanske ihåg vad jag nämnde om att törna i ett tidigare inlägg?) och hans avlösare hann inte komma på grund av visumregler. Arbetsuppgifterna faller främst på min lott, så det blir lite extra jobb, men att slippa ta en extra bryggvakt är guld värt. Och att det vankas vetting i lossningshamnen låtsas vi inte om. Än.
Vid avgången igår kväll blåste vintermonsunen hårt och höll fartyget klistrat som ett frimärke mot kajen. De två bogserarna fick ett tufft jobb att dra ut oss, och deras brist på koordination slutade med två brustna trossar som matroserna nu får splitsa nya ögon på. Efter den operationen förstod vi med ens varför dom föredrar att använda fartygets trossar istället för sina egna.
GPS: 21.0116, 89.2400
(klicka på länken så öppnas Googla Maps och en grön pil visar min position)