Han har en hitlista som få andra svenska artister kan mäta sig med. Men det är elva år sedan han senast var ute på en soloturné. Lita på att det kommer en heltänd Orup till Strandparken i Örnsköldsvik.
Mellan åren 1987 och 1993 lyckades Orup med konststycket att få in 15 låtar på Trackslistan. Men vi pratar inte om en artist som gled in i framgångsvärlden på en räkmacka, här handlade det i stället om långt och hårt arbete.
Thomas Orup Eriksson debuterade som musiker vid nio års ålder när han fick spela tamburin tillsammans med pappa Hans som var jazzpianist. Som 17-åring var han med och bildade Intermezzo hemma i Huddinge tillsammans med bland andra trummisen Fredrik von Gerber som senare hamnade i Noice.
Med singeln Kom och ta mig, en protest mot den allmänna militärtjänsten, fick Intermezzo en liten hit men mer blev det inte. Framgångarna var också måttliga i Ubangi tillsammans med Cia Berg, och inte blev det bättre i Thereisno Orchestra dit de båda följdes åt.
Orup försörjde sig som taxiförare, brevbärare och servitör men efter sommaren 1987 kom vändningen med singlarna Är du redo? och Jag blir hellre jagad av vargar som blev det stora genombrottet.
Det är klart att det var kul. Jag hade hållit på så många år utan att få någon större uppskattning, säger Orup som fick turnera genom landet i Rock Runt Riket med Eva Dahlgren, Ratata och Roxette.
Riktigt kul, det var första chansen jag fick att spela inför stor publik.
Fler tillfällen har det blivit genom åren. När debutalbumet Orup släpptes 1988 var han redan en firad stjärna, fans beställde Orup-frisyr på hårsalongerna och han utsågs dessutom till Sveriges bäst klädde man.
Året därpå blev det ny succé med Orup 2, en platta som sålde i 250 000 exemplar. Nu var Orup en väldigt framgångsrik artist, men att hantera framgång är inte alltid lätt.
Jag fick en konstnärlig backlash. Jag hade målat in mig i ett hörn och folk hade fått en bestämd uppfattning om att jag var den rolige killen med hatten som skrev klatschiga refränger. Jag fick lite av en jag-är-George-Michael-knäpp. Det kan låta konstigt så här i efterhand.
Efter en tillfällig försäljningssvacka med det engelska albumet Orupean Songs kom Orup tillbaka med besked 1992 i och med Stockholm & andra ställen med hitsinglarna Stockholm och Magaluf. Sedan kom fotbolls-VM 1994 och När vi gräver guld i USA tillsammans med Anders Glenmark och Niklas Strömstedt.
Det var fantastiskt, vi hade inte väntat oss att det skulle bli så stort.
Tanken var att GES skulle vara en engångsgrej men det blev en hel skiva som sålde 300 000 exemplar och en turné som blev sommarens största i Sverige. Dessutom tillkom ytterligare fem låtar på Trackslistan 1994-95.
Som musikaliska influenser nämner han britten Marc Almond i Soft Cell, amerikanske singer-songwritern Scott Walker, indierockarna The Killers och de stora favoriterna Pet Shop Boys.
Men jag har aldrig varit nördig med musik. Jag läser inte biografier och jag kan inte så mycket om mina hjältar. Däremot tänker jag mycket på själva musiken, och på hantverket. Jag uppskattar band och artister som sätter en ära i bilder och kläder. Jag gillar musiken Abba gjorde men jag har svårt att förstå deras urusla stilkänsla. Och jag kan älska Per Gessle även om hans texter visserligen inte betyder någonting, men de är så snygga att läsa och titta på.
Med senaste plattan Född i november i ryggen gjorde Orup i vintras fem klubbspelningar, som han erkänner att han var jättenervös inför.
Jag var ju inte säker på om det fortfarande fanns kvar någon som lyssnade på mig.
Den oron behövde han inte ha, publiken kom och den stortrivdes.
2 juli drar han igång sin efterlängtade sommarturné i Kiruna och 7 juli är det dags för Örnsköldsvik.
Det ska bli skitkul. Ni kan se fram emot en blandning av hits och andra nya och gamla låtar. Allsång blir det också, och kyssar. Fast dom får ni stå för själva.
Sjunde i Sjunde klockan Sju
Vad? Orup tillsammans med ett band som består av Jesper Nordenström, piano, Mattias Fjellström, gitarr, Janne Robertsson, trummor, Ida Sandlund, keyboard, Figge Boström, bas, samt Stella Thors Berefelt, slagverk och sång.
Var? Strandparken i Örnsköldsviks centrum.
När? Torsdag 7 juli klockan 19.00.
Varför? En artist med outsinlig energi. Låtar som Då står pojkarna på rad, Magaluf, Min mor sa till mig, Jag blir hellre jagad av vargar och många andra. Dessutom det är gratis!