Krönikan: Upplagt för personlighetsklyvning

Premiärdelen fokuserade på vad som skiljer oss från djuren, och utöver lysande definitioner av typen ”människan är den enda varelse som använder deodorant” luftades tanken att var och en av oss går omkring med en slags personlighetsklyvning.

En central del av vår mänsklighet bottnar nämligen i ovanan att leva både i nuet och framtiden; att jaga njutning för stunden på samma gång som vi planerar inför pensionen och därför ofta kommer i gräl med oss själva.
Ska jag sätta sprätt på min hundralapp eller starta ett sparkonto?
Ska jag falla för tårtans frestelse trots att den gör mitt framtida jag fetare?
Ska jag gå ut i solskenet eller fortsätta traggla glosor?
Solen gör mig glad direkt, medan pluggandet leder till bra provresultat som leder till bra betyg som leder till bra utbildningsmöjligheter som leder till bra arbete som leder till bra karriär och en bättre framtid. Förhoppningsvis.

För dig och mig framstår dessa eviga vardagsdilemman som självklara, men vi är faktiskt den enda kända livsform med så stark föreställningsförmåga att vi kan oroa oss för det avlägset o-hända. Samtidigt dras vi fortfarande med djurets driftsstyrda ögonblicksimpulser.
Fredrik Lindström bjöd på en mycket mer lättsmält beskrivning av den kluvenheten än psykoanalysens prettoversion:
Vi är på samma gång hund och hundägare. Hunden, som alltid styrs av sin allra senaste impuls, och hundägaren som febrilt drar i kopplet.
Det är inte sällan svårt att se vem som är ute och går med vem.

Från början är vi hundraprocentigt hundstyrda knattar som stoppar i oss vad som helst, bajsar på oss när som helst och gråter av vilket skäl som helst.
Som vuxna har vissa av oss greppat så hårt i kopplet att hunden stryps. Då reduceras vi till ett grått, mekaniserat hopkok av ansvar, planering och självdisciplin.
Det slutet är allt annat än lyckligt – för livsglädjen bor i vår inre hund. Koppelhållaren finns bara där för att ge jycken bästa tänkbara förutsättningar.  Syftet med allt långsiktigt tänkande är att hunden inom oss ska kunna få utlopp för sin livsglädje både i dag, i morgon och på ålderns höst.

Nu, mitt i semestertider, är balansgången mellan hund och ägare som allra mest aktuell.
Långt i förväg satsar vi energi och tid på minutiös planering för att få leva en kort stund i nuet.
Att njuta av lediga stunder borde vara världens enklaste sak, men vår inre hundägare vågar inte chansa. När ska vi ha roligt, hur ska vi ha roligt och hur roligt ska vi ha?
Risken är att det efterlängtade lugnet går förlorat på vägen.
Akta dig för den fällan i sommar.