Under kvällsvakten på bryggan igår snackade jag och min matros om sömn. Eller, min och min, han som går vakt med mig när det är mörkt ute. Det behöver inte vara någon utkik på bryggan under dygnets ljusa timmar. Då är styrman betrodd att vara ensam på brygga. Men så är alltså icke fallet på kvällen som ni hör.
Matrosen ska mönstra av i Singapore efter helgen och har därför lite svårt att sova. I tankarna är han redan hemma och fightas med sina kycklingar. Tuppfäktning är riktigt stort på Filippinerna. Han berättade om ett smycke som han alltid bär med sig, en medaljong, som skyddar honom mot mardrömmar och gör att han kan sova bättre. Lite likt en drömfångare som håller onda andar på avstånd. När han sedan undrade vad jag hade för drömfångare kunde jag inte svara. Jag somnar så fort öge är stängt och har än så länge aldrig varit i behov av en.
Men egentligen, borde vi inte alla ha en drömfångare? Något att lägga över sömnansvaret på? Ett halsband eller en medaljong som min vän här nu har. Det tycker jag låter alldeles förträffligt, och så kanske vi lyckas få ner statistiken på sömnpillerknaprandet på samma gång.
Här ombord är vi då i desperat behov av något lugnande för att kunna sova när vi tvingas gå igenom pirattätna vatten. Hur det ser ut där hemma vet jag inte. Sover ni gott?
Ps. GRATTIS till min underbara vän som fyller 25 år idag!