Att identifiera normer är inte helt lätt, men det finns en tumregel att ta till:
Om det kan tas för givet så är det sannolikt norm.
Och motsatsen tyder förstås på motsatsen.
Begreppet norm är en omfamning av det som är mest normalt, mest genomsnittligt, mest medium, minst överraskande och mest likgiltigt. Normen är vad vi utgår ifrån och vad alla utgår ifrån behöver ju inte förtydligas. När ett förtydligande känns nödvändigt kan du räkna med att det har begåtts ett
normbrott.
Som exempel behöver du inte nämna för någon att du är människa, för det är vad folk utgår ifrån.
Om du är en förklädd utomjording, däremot, kan du inte ta för givet att folk ska utgå ifrån det.
Alltså är människor norm.
Utomjordingar är det inte.
Normen är inte heller konstant, utan växlar med hänsyn till omständigheterna. Du som dricker på krogen slipper upplysa folk om saken, eftersom det är precis vad de förväntar sig men när du är full på jobbet en tisdag har reglerna plötsligt ändrats. Där tar ingen din fylla för givet, och det blir tvärtom upp till dig att berätta om den (men i det läget får tystnad också ses som ett hett alternativ).
Självklart råder det också andra normer i Ö-vik än i Kyoto. Exempelvis kan vi konstatera att följande upplysningar sällan sägs när en ö-viksbo presenterar sig för en annan ö-vikbso:
Jag är svensk.
Jag håller på Modo.
Jag bor i Örnsköldsvik.
Nej, att gilla Modo och bo i Ö-vik får ses som norm när man bor i Ö-vik. En norsktysk kines från Gambia som håller på Växjö Lakers är däremot inte norm här (... och sannolikt ingen annanstans heller).
Med detta klarlagt återstår startfrågan:
Hur normal är du?
Baserat på all ovanstående rappakalja konstruerade jag ett ambitiöst pseudovetenskapligt test som du gärna får ta.
Är du
Svensk? Vit? Vuxen? Man? Hetero? Smal? Rökfri? Stadsbo? Kaffedrickare? Köttätare? Påklädd?
Har du
Bil? Körkort? Bostad? Tv? Hockeyintresse? Jobb? Bolån? Partner? Sömnproblem?
Varje jakande svar ger dig 5 procents normalitet i det Örnsköldsvikiska samhället. Har du färre än tio ja innebär det alltså att du är mindre normal än genomsnittet och vice versa.
Har du 100 procent ja, däremot, betyder det inte alls att du är 100 procent normal.
Om du uppfyller alltför många kriterier kommer du nämligen att betraktas som mer normal än de flesta andra
och att skilja sig så mycket från majoriteten är självklart normalt.
Medelsvensson, med sina 74,5 kilo och 1,82 barn, är helt enkelt ingen trovärdig prototyp för hur varje normal person ska vara.
Det tackar nog alla 100-procentiga barn för.