1-0 betyder vanligtvis ingenting, men mot Örebro kändes det nästan som om matchen tog slut redan där. Behovet av att utöka sin ledning minskar förstås betydligt om motståndarna aldrig anfaller.
***
Å andra sidan kunde Örebro tydligen konsten att göra mål ändå och nog sjutton var socker-Conny Strömberg inblandad när reduceringen 2-1 kom i början på andra.
***
Samme Conny tillägnades ett par svårförglömliga ramsor av Modoklacken.
Nummer 1: Conny är bakis!.
Nummer 2: Conny Strömberg håller på Modo!.
***
Är vi lite mer desperata så ska det här nog gå vägen. Så sa Anton Hedman efter period 1, men han hade fattat helt fel. Då hade ju Örebro redan testat att spela med desperation, panik och flyktreflexer. Det var först när samma känslor smög sig på hos modoiterna i period tre som matchen blev jobbig att följa för hemmapubliken.
***
Man vet att det råder viss skillnad på truppkvaliteten när 25 procent av laget man möter består av killar som ratats av laget man är.
***
Under ett tyst ögonblick vid en avblåsning kunde man höra den lilla Örebroklacken kommunicera med den stora. Men man fick lyssna väldigt noga, för den innehäll bara sju personer och då talar jag alltså om den stora. Den lilla innehöll tre.
***
När man ser att Modo har skjutit 30 skott på en match vet man att de har dominerat.
När man ser att Modo har skjutit 30 skott på två perioder vet man att de har mött Örebro.
***
Strax intill mig på pressläktaren satt en mycket skäggig man som jag genast kände igen trots att det varken var jultomten eller bin Laden. Hur Melodifestivalens rikskände studioman Henric von Zweigbergk hamnat i Ö-vik på kvalseriehockey begriper jag inte, men där satt han i alla fall.
***
Jag kan inte minnas när jag senast såg en match som var så mycket jämnare målmässigt än spelmässigt. Slutresultatet 6-3 hade känts mer rättvisande om man la till en nolla på Modos sexa.
