Idag kom jag äntligen av båten, efter fyra veckors övertid. Men det har varit törnens fyra bästa veckor så jag ska inte klaga allt för mycket.
Att avmönstringen sedan skedde i en asiatisk huvudstad gör inte lyckokänslan i bröstet mindre precis. Saigon, eller Ho Chi Minh City som staden heter, fick mitt storstadshjärta att slå extra hårt när den kvällen till ära välkomnade mig med rörelse, neonljus, höghus och liv. Så levande var det länge sedan jag fick uppleva något!
En vinare beställdes in och avnjöts högt uppe på hotell Sheratons skybar där den bästa utsikten var utlovad. Jag är numer även stolt kännare av drinken Singapore Sling. Då Singapore faktiskt bara ligger runt hörnet (i norrländska mått mätt) så kändes det OK att testa den här. Och det var en drink i precis min smak, inte för söt men heller inte för mycket "GT" liksom.
Nej, nu är det dags att törna in så att shoppingbenen orkar gå på äventyr imorgon. Jag säger bara till den som försöker stoppa mig. Lycka till
ps. Jag blev rädd idag. När jag tittade ut genom hotellrumsfönstret slogs jag stenhårt baklänges av en flashback. En man hängde och sprattlande över kanten några hus bort, som en annan självmordsbenägen typ, och jag såg för i mitt inre hur han i nästa sekund skulle tappa taget, falla ner till gatan för att sedan ligga klistrad som ett frimärke mot asfalten.
Det var en läskig sanning som jag och mina vänner faktiskt fick uppleva i Miami för några år sedan, typ CSI Miami på riktigt, och nu trodde jag alltså att det var dags för en repris i asiatisk tappning. Men som tur var visade det sig, den här gången, vara en fönsterputsare i action som visst hade koll på sitt bästföredatum och inte tänkte kasta in handduken i förtid.