När det gäller komplimanger, vare sig det handlar om att ge eller få, måste jag erkänna att mina prestationer inte ligger i toppklass precis. Har ni till exempel berättat för en person hur mycket snyggare den är i mörkret? Det har jag haspat ur mig vid flertalet gånger då en stilig kille haft turen att få umgås med mig efter solnedgången. I mitt huvud är det en komplimang och jag måste bara få påpeka att en person som är snyggare i mörkret inte behöver vara ful i dagsljuset för det.
Idag gav vi en komplimang till vår asiatiske taxichaufför - jag tycker att man borde kunna kalla en ryss för asiat med tanke på att deras land typ utgör halva Asien- och då på det sättet en komplimang ges allra bäst, nämligen genom dricks. Antar att jag inte får med mig så många nordbor på det föregående påståendet med tanke på att vi inte direkt är kända som generösa dricksare, men jag dricksar mer än gärna för bra service. Dålig service kan vara ett av det värsta jag vet och lämnar hellre en restaurang för mycket än har tålamod med det. I höstas, när jag och syrran var i London, bestämde vi oss för att besöka en typiskt engelsk pub för att käka lunch. Väl inne blev vi visade till den lite finare delen med bordsservering och fick ett bord för två samt var sin meny att kika i. Jag visste på en gång vad jag ville ha (Cesarsallad och ett glas vin) och min syster tog inte mycket längre tid på sig att hitta det hon ville ha. Men sedan, oj, innan vi lyckades påkalla någon i personalens uppmärksamhet hade flertalet personer som kommit efter oss redan fått sin mat. Sedan när det kom en halvstressad servitris orkade jag inte höra hennes halvlama ursäkt, om hon ens hade någon, utan drog med mig min lite smått generade syster och gick.
Aja, nog om dålig service och tillbaka till våran chaufför. Han som idag guidade runt mig och de två styrmanseleverna här i Nakhodka city. Pekade stolt ut alla sevärdigheter, som begränsades till två hotell, ett sjukhus, stadshuset (innehållande the Big boss of Nakhodka), vänskapsstenen från japanerna och ett litet köpcenter. Vi promenerade runt några timmar innan han sedan skjutsade tillbaka oss till tryggheten ombord. Den trygghet som skurken motvilligt tvingas säga upp dagen för frisläppningen men som vi återfår varje gång vi återvänder till fartyget. Jag måste bara påpeka att det är fler än jag som jämfört arbetet som sjöman med att sitta fängslad.
Jag fick shoppat lite gott! Dock tackade vi nej till vodkan som hamnvakterna erbjöd oss, med respekt för vad eller vem vet jag inte (levern?) men vi fick iaf inte shoppat någon sprit.
Jag längtar hem men det verkar inte båten bry sig om. Nästa hamn blir Kina och där är det trixigt att ordna med visum !