Alla som någon gång varit på sjön, eller i liknande situation, vet hur fruktansvärt viktigt det är med bra mat under de långa och (ibland) hårda arbetsdagarna. Många ser måltiderna som lysande ljuspunkter i tillvaron, lika välkomna som våren efter en hård vinter - lika efterlängtade som den första iskalla avmönstringsölen efter 10 veckor ombord. Det sista påståendet var kanske lite i överkant, men nu hajar ni varför den viktigaste personen ombord sägs vara kocken. Han som lagar maten, kliver upp i gryningen och stannar uppe tills alla i besättningen är nöjda för dagen - varje dag. Här snackar vi om tre rejäla mål mat, hembakat bröd till frukost och kakor till kaffet. På kvällen finns det kallskuret i kylen och en massa god frukt. Så det går alltså ingen nöd på mig här (snarare när jag är hemma). Matrutinerna har faktiskt en starkt bidragande roll till att jag gillar sjölivet - till att jag längtar ut när jag är hemma. Och att våran kock är den häftigaste karlen någonsin, gör det inte sämre. Han har typ bestigit Mount Everest tre gånger (första basen men ändå!) och bott överallt - i Austarlien, Nya Zeeland, Indien. You name it! Nångång i livet ska jag bo utomlands - jag har skrivit upp det på min lista över saker jag vill göra innan jag dör så att det blir av.
Kurr, kurr... magen vill ha mat. Snart drar jag ner till mässen och äter go-frukost med kocken, för idag tror jag nämligen bestämt att det serveras min favorit. Omelett.
So long carbs!