Jag fortsätter med mitt räknande av dagar, och ikväll kan jag tala om för er att det bara är 5 dagar kvar innan vintersemestern i Thailand!! Fem kvällar som jag inte vet hur jag ska överleva. Det är rastlösheten som styr mig, och kaffedrickandet som jag inte kan låta bli gör mig inte lugnare, direkt.
Mitt på vardagsrumsgolvet står min sambos dykarväska, han är till skillnad från mig mera lagd åt undervattenshållet; jag är ett soldyrkande landdjur som mår som bäst när jag nöter mina klackar mellan poolen och shoppingcentret. Den stora indiska dubbelsängen täcks av framplockade bra-att-ha-med-saker och hur familjen som bortsett från mig består av Doris-hunden, Herr Bajs-Katten och Dr K ska kunna sova i den är för mig en gåta.
Fast så som vi levt de senaste åren, bott i en ständigt rullande resväska mellan Danmark och Ö-vik, borde det inte bli några problem. Alla trånga nätter i alldeles för fullastade bilar borde ha gjort oss härdade. Och skulle det ändå bli för trångt är saken ganska enkel att lösa. Jag och djuren sover i sängen, Dr K får sova på passagerarsätet .
Under mina tre lediga dagar har jag hunnit vila upp mig ordentligt. Saker och ting har liksom slutat att gå snett (kanske för att jag inte utsatt mig för några gå-snett-risker) och att imorgon än en gång åka upp till Umeå för att köra bussen känns inte alls sådär motigt som jag i onsdags trodde att det skulle kännas. Söndag, måndag och tisdag står jag uppsatt på arbete, har jag riktigt, riktigt tur slipper jag onsdagen och kan åka hem redan då. PAcka in det sista i min rosa resväska ... .
Igår firade vi Dr K : s första semesterdag på tre år genom att äta ute och sedan avsluta kvällen med en drink och en öl på ett av Ö-viks kanske inte alltför många drinkställen. Allergisk mot gamla, sönderrökta suparkrogar som jag är, är jag jättelycklig över att ha hittat en friskdoftande restaurang där varken inredningen eller det som serveras behöver gömmas i ett dunkelt stearinljussken för att göra sig tilldragande i besökarens ögon. För er som inte hängde med i min jobbiga beskrivning kan jag förenkla det hela med att säga att det finns ett kanonställe i vår stad som jag garanterat kommer att både besöka och nämna flera gånger. På torsdag, innan vår bussfärd mot huvudstaden och Arlanda, har vi bokat bord där och det ser jag verkligen en hel del framemot.
Dessutom gör The Bartender, precis som han lovade, de godaste Long Island Ice Tea:n som jag hittills smakat på. Och flygrädd som jag är, LÄR det gå åt en bunt sådana på tordag kväll ;) .
Jag duger inte till att skriva ikväll, fjärilarna gasar omkring i min mage i en alldeles för hög fart och de repriser från Håkans Bar som vi för tillfället slötittar på gör inte resfebern och mitt utomlandslängtan mindre. Tur egentligen att jag får köra imorgon, då får jag avreagera mig lite innan den riktiga avgången ... .