På flygplatsen i Frankfurt mötte jag upp med min styrmanskollega för att sedan borda ett halvtomt KoreanAir-flygplan till Seoul. Vad vi inte visste var att ytterligare fyra besättningsmedlemar också befann sig på samma flyg. Dom träffade vi först i Korea (glad överraskning 1). Innan påmönstring fick vi alla en natt på hotell. Det var ett lågprishotell med svarta små hårstrån på kudden och halvtaskig mat, så vi drog snabbt ut för att undersöka den nya staden. Ganska snart hamnade vi på en bar med namnet Hollywood - en seamens club (såklart), där dom koreanska brudarna inte direkt gillade min närvaro. Jag och den nya eleven (gald överraskning 2) avvek ganska snart och gick till Starbucks istället. Sånt är livet för en katt bland hundar.
Morgonen efter skjutsade agneten oss mot hamnen där en speedbåt skulle ta oss ut till fartyget som låg (och fortfarande ligger) på redden. Min väska, som genom ett mirakel inte kom bort på någon av flygplatserna, höll här under den sista transporten på att åka i sjön. Ni kan ju gissa om mitt hjärta stannade när jag såg den 26 kg(!) tunga väskan glida tvärs över däck och halvvägs över båtkanten innan besättningen hann få stopp på den. Tack du strake korean som lyckades hindra alla mina ägodelar från att försvinna ner i djupet.
Väl ombord möttes jag kuligt nog av många kända ansikten. Mindre kul var dock att få höra: "Oh, you are a lot bigger!" Tack jag vet. Men nu är jag borta från allt osunt (även kallat alkohol) i minst tio veckor så jag tror att det kommer ordna upp sig ganska snabbt.
ps. Min avlösare ska sluta. Vem ska nu lösa av mig i feb?