Kan något vara för trivsamt?

Då man sitter vid köksbordet, omgiven av det värmande ljuset från eldslågans fladdrande sken, känns det avlägset att kliva upp, går ut i kylan och lämna hemmets lugna och trygga vrå!
Kan det kanske vara så att jag liksom trivs för bra hemma? Att vi har det för mysigt och pysigt och att det liksom inte kan bli lika bra någon annanstans?

Idag känner jag mig som en murvel som skulle må bäst av att stanna hemma, gosa in mig i loppis.fyndade ful-koftan, men som värmer galet bra, och bara vara. Dricka litervis med té och läsa den växande högen av läsvärda tidningar som jag inte hinner med och kramas med Leon i mängder...

Nu ser det inte ut så denna dag så det blir allt till att hoppa in i de för dagen valda mamma-kläderna och putsa leendet och göra sig redo för en 8 timmars arbetsdag.

Publicerat