Avhandlingen handlar om sambandet mellan socialt kapital och självskattad hälsa. 15 000 personer som bor i Umeåregionen fick under hösten 2006 svara på en enkät i ämnet boendemiljö och hälsa. Resultaten visar att tillgång till socialt kapital dvs. föreningsengagemang, trygghetskänsla, tillit till grannar och människor i allmänhet ökar chansen för god hälsa för både kvinnor och män med alla utbildningsnivåer.
Tillgången till socialt kapital skiljer sig dock åt mellan grupperna: Sannolikheten att vara föreningsaktiv är fyra gånger högre för en person med lång utbildning jämfört med en kortutbildad. Chansen att känna sig trygg när man vistas ensam ute i sitt bostadsområde om kvällarna är fem gånger högre för män än för kvinnor.
Forskarna har även kartlagt det sociala kapitalet i kommunens bostadsområden och undersökt om det är mer hälsofrämjande att bo i ett område med stort socialt kapital ett område där man förväntas vara aktiv i lokala frågor, där det är vanligt att grannar pratar med varandra, bryr sig om och hjälper varandra. Det visade sig att kvinnor som bor i den här typen av områden har högre chans till god hälsa, medan något sådant samband inte kunde påvisas för männen.
Genom att särskilt studera ett samhälle med stort socialt kapital visar forskarna också på hur detta kan mobiliseras och öka möjligheterna att gå samman i kollektiva aktioner för att möta olika former av hot och arbeta för en positiv utveckling i den egna bygden. Avhandlingen utmynnar i en diskussion om hur kunskapen om det sociala kapitalets roll kan användas i ett hälsofrämjande folkhälsoarbete.