Den absolut viktigaste orsaken är dagsljusets längd. Men också andra faktorer som temperatur och fuktighet spelar in, även om de har en mer marginell effekt. I år är våren sen på grund av att snön legat kvar så länge. Snötäcket och värmen gör att dagsljuset inte tränger ner på samma sätt, säger Lars-Åke Janzon, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuseet till forskning.se.
Med hjälp av kemiska processer som sker främst i växternas klorofyll mäter träd och örter hur lång dagen är. Lökväxter och frön har inget klorofyll utan får förlita sig på en slags inbyggd klocka.
Där är det sannolikt temperaturen som spelar en avgörande roll. Men ofta ligger vårblommorna redan i startgropen, med utlöpare eller revor, som är ljuskänsliga. Här finns det mycket kvar att forska på.
Varför inte alla växter slår ut på en gång så snart dagen uppnår en viss längd har sin förklaring.
De är helt enkelt programmerade olika. Generna avgör hur arten styrs av dagsljuset.
De tidiga snödropparna är inte inhemska utan importerade från Medelhavsländerna, även om det finns fyra förvildade arter i Sverige. Där är de förstås tidigare än här, men det är inte säkert att det är bland de allra tidigaste vårblommorna där.
Växterna vid ekvatorn har ingen årstidsväxling. Det sker en ständig förnyelse hos växterna och de tappar blad kontinuerligt, precis som våra barrträd. Eftersom det inte råder någon större förändring i dagsljusets längd, har kyla och regnperioder större inverkan där.