Länsstyrelsen har under 2009 samlat in och sammanställt vattenkemidata från grundvatten för år 2001 och framåt, från 80 kommunala grundvattentäkter i Västernorrlands län. Projektet syftar till att utvärdera kvaliteten i grundvattnet med hjälp av rå- och dricksvattenanalyser, och de rikt- och gränsvärden som är framtagna för både grundvatten och dricksvatten.
Utvärderingen visar att kvaliteten hos grundvattnet överlag är god, och mycket få täkter uppvisar problem med förhöjda halter i vattnet. Gemensamt för majoriteten av vattentäkterna är en hög alkalinitet, med undantag för Örnsköldsviks kommun där alkaliniteten ligger på en låg till måttlig nivå och ett pH-värde runt eller under 7 enheter, vilket är lägre än hos övriga kommuner. Alkaliniteten bestäms till stor del av vittringsbenägenheten i berggrund och jordarter.
Förhöjda järn- och manganhalter är mycket vanligt i samtliga kommuner. Gålnäs och Trehörningsjö är exempel på täkter där höga halter av järn och mangan har uppmätts.
Kvävehalten är mestadels mycket låg men i Örnsköldsvik uppvisar flera täkter måttliga halter av nitratkväve.
Salthalten är överlag låg. Höga kloridvärden har dock uppmätts i Gålnäs med ett medelvärde på 121 mg/l som kraftigt överstiger både gränsvärden för dricksvatten och SGUs föreskrifter. Ofta beror den förhöjda salthalten på påverkan från vägsalt eller kvarvarande relikt saltvatten.
Fluoridhalten bör ligga inom intervallet 0,8-1,2 mg/l för att ge ett fullgott skydd mot kariesangrepp. Halten är för en övervägande del av täkterna låg och ger inte detta skydd. Alltför höga halter av fluorid förekommer bland annat i Trehörningsjö där medelvärdet uppgår till 2 mg/l.
Radonmätningar har utförts med olika frekvens i kommunerna och höga halter kan framförallt ses i Trehörningsjö, Solberg och Smedsbyn.